Österbottens tidning 14.3.2026

Då snön smälter och tjälen släpper påminns vi om den enorma reparationsskuld som våra vägar har. I riksdagen behandlades nyligen den landsbygdspolitiska redogörelsen, och ungefär samtidigt uttalade sig finansministeriets budgetchef Mika Niemelä till Yle att det inte är realistiskt att upprätthålla dagens servicenivå och skick på vägnätet. Uttalandet måste såklart budgetchefen stå för, men i relation till debatten om landsbygspolitiska redogörelsen, förstår man att vi i framtiden ännu hårdare måste kämpa för varje meter ny beläggning.

Sittande regering är den första på länge som satsar på vägarna, så att reparationsskulden inte ökar. Vi i SFP vet hur viktiga vägarna är. Sett till invånarantalet, försörjer Österbotten med sin sysselsättningsgrad och export, sig själva och några landskap där till. I våra kommuner produceras en stor del av den förnyelsebara energi som hela landet drar nytta av. I livsmedelsproduktionen är vi tillsammans i de Österbottniska landskapen vägvisare. Listan med argument på varför Österbotten kan kräva att vägnätet hålls i ett rimligt skick kan göras hur lång som helst - och det påminner vi om i varje debatt.

Budgetchefens uttalande grundar sig på två beslut som riksdagen fattat, och de kommer påverka inte bara sittande, utan även kommande regering. Besluten om skuldspärren och NATO medlemskapets krav på att öka försvarsutgifterna till 3,5% av BNP och ytterligare 1.5% av BNP för att stöda försvaret, gör att vårt svängutrymme krymper. För mig är det självklart att vägarna, som är avgörande för militär mobilitet, ryms inom ramen för denna typen av utgifter.

Gällande försvarsutgifterna och dess inverkan på statsbudgeten är jag inte särskilt orolig. I onsdags träffade jag flera aktörer inom försvarsindustrin, och det är tydligt att branschen växer globalt – vare sig man vill det eller inte. Prognosen är att den finländska försvarsindustrins omsättning ska fyrdubblas till 2030-talet: från dagens cirka 3 miljarder euro till att cirka 12 miljarder euro, varav över hälften kommer gå på export. Detta är för att Finland är världsledande på flera områden, och våra produkter efterfrågas.

Finland kommer däremot inte gå in i kärnvapenindustrin. Men vårt försvar måste följa den tid vi lever i. Då försvarsmakten, med våra allierade, gör bedömningen att vår kärnvapenlagstiftning är föråldrad måste vi lyssna och agera.  Dagens kärnvapenlag bottnar i ett beslut från 1980-talet, då man var rädd att Sovjet skulle kräva att få placera kärnvapen på Finländskt territorium. Inget annat Nato-land har motsvarnade lagstiftning.

Vi har sedan inträdet i NATO argumenterat att vårt yttersta skydd är NATOs kärnvapenparaply, men i en krissituation bara ord, så länge lagstiftningen förbjuder att ens hantera kärnvapen. Lagändringen görs för att avskräcka. Vi kommer inte tillåta stationering av kärnvapen på finländskt territorium.

Finland måste kunna tryggas också när tryggheten hotas. Vi kan inte lämna landet utan de försvarselement som krävs - på samma sätt kan vi inte glömma bort att trygga landsbygden i helhetsförsvaret. Finlands helhetsförsvar måste vara starkt, och det kan bara uppnås om alla komponenter fungerar och vägarna är farbara.

Vasabladet 28.2.2026

Veckans plenum inleddes med en tyst minut för att uppmärksamma den fjärde årsdagen av Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Det som började som en chock för Europa har blivit ett utdraget krig på vår kontinent. För Ukrainas del handlar det om överlevnad, för oss om värderingar, säkerhet och trovärdighet. Finlands linje är tydlig: vi stöder Ukraina politiskt, militärt och ekonomiskt, och det stödet ska fortsätta. I de grundläggande trygghetsfrågorna står Finland enigt. Vi vet vad det innebär att leva granne med Ryssland, och vi vet att fred inte upprätthålls genom fromma förhoppningar utan genom beslutsamhet, stark försvarsförmåga och ett fungerande internationellt samarbete.

Men samtidigt som vi bär vårt internationella ansvar måste vi klara av vårt ansvar här hemma. Säkerhetspolitik och ekonomisk politik går hand i hand. Ett land som inte har ordning på sin ekonomi har i längden svårare att upprätthålla både sin försvarsförmåga och sin välfärd. Därför är diskussionen om den så kallade skuldbromsen viktig. Vi kan inte fortsätta leva på framtida generationers bekostnad. En lagstadgad skuldspärr är inte ett självändamål, det är ett verktyg för att tvinga oss beslutsfattare att prioritera, effektivera och tänka långsiktigt, oberoende av regeringens färg.

Det är samtidigt avgörande att en stramare finanspolitik inte förväxlas med utvecklingsfientlighet. Att minska underskottet är nödvändigt, men det får inte ske genom att vi monterar ner det som föder tillväxt. Tvärtom behöver vi parallellt genomföra reformer som stärker företagsamheten, underlättar investeringar och gör det mer lönsamt att arbeta och anställa. För SFP har utbildning, från småbarnspedagogik till avancerad forskning, utveckling och innovation, en särställning eftersom det inte är något vi anser att man kan spara på.

Här på exportkustens ser vi vad tillväxt och välfärd betyder i praktiken. När industrin investerar, när nya projekt tar fart och när små och medelstora företag vågar expandera, då stärks också statens och kommunernas finanser. Välfärd byggs inte genom bidrag, den byggs genom arbete, företagande och export. Välfärd utövas då alla har förutsättningar att gå på en ishockeymatch, revy, konsert eller dylikt.

Ett hot mot den långsiktiga välfärden är att vår självförsörjning urholkas genom olönsam produktion. Ett hot mot inhemska arbetsplatser ser vi inom livsmedelsindustrin. På Europas mest lönsamma dagligvarumarknad pressas producenterna och industrin allt hårdare av handelns oligopol. De förväntas först utveckla sina produkter och ställs därefter inför ultimatum: om de vill sälja dem måste de sänka priserna och dessutom producera samma vara under butikernas egna märken. Att kalla detta utpressning eller laglig produktstöld kan uppfattas som vulgärt. Men att livsmedelskedjan inte fungerar är uppenbart. Därför behövs revideringen av livsmedelsmarknadslagen. Därför behöver handelns egna märken begränsas. Att man nu inför riksdagens behandling hotar med högre matpriser är väntat. Europas mest vinstbringande dagligvaruhandel har såklart också alternativet att korrigera sina vinstkrav. På en fungerande marknad sätter säljaren priset och köparen avgör om den köper. I Finland är det två aktörer som idag sätter priset såväl då det kommer till inköp som försäljning och detta försöker vi nu råda bot på.

Syd-Österbotten 21.2.2026

Förra veckan uppmärksammades 112-dagen. En påminnelse om att hjälp finns ett samtal bort. Vi vet vilket nummer vi ska ringa när något händer, vi tar för givet att någon svarar, pratar svenska och att någon kommer. Ifjol var jag med om två situationer där jag var tvungen att ringa nödcentralen. Ena gången var branden lös och den andra gången låg ett träd över vägen. Båda gångerna imponerades jag av nödcentralens och frivilliga brandkårens snabba agerande.

I stora delar av vårt land, inte minst på landsbygden och i skärgården, är det FBK som först är på plats. När avstånden är långa, färjeförbindelserna få, och när närmaste heltidsstation finns långt från byn, är FBK ofta skillnaden mellan en begränsad skada och en katastrof. Det är företagaren, bonden, eller grannen som lämnar sitt arbete när larmet går. De gör det inte för lön eller uppmärksamhet, utan för att de känner ansvar för sin by och sin region.

FBK-verksamheten är mer än en del av räddningsväsendet. Den är en del av vår lokala kultur och gemenskap. I många byar fungerar brandkåren som en naturlig samlingspunkt över generationsgränserna. I Svenskfinland är FBK dessutom en viktig del av den svenskspråkiga tryggheten. Larm och instruktioner ges på svenska. I en krissituation ska man kunna kommunicera på sitt eget språk, det är inte en detalj, det är en grundläggande rättighet och en del av den upplevda säkerheten. Detta är också en rätt som svensktalande brandkårer har jämt emot den regionala arbetsledningen, att få kommunicera och utföra uppdragen på svenska.

Just nu diskuteras ett förslag om att göra de så kallade Firefit-nivåerna obligatoriska för alla som deltar i räddningsuppdrag. Det skulle innebära årliga konditionstester och fasta gränsvärden som avgör vilka uppgifter en FBK:are får utföra. Ambitionen är god. Men frågan är hur vi utformar kraven så att de stärker, och inte försvagar, verksamheten i hela landet. Vi inom SFP köper inte inrikesministeriets förslag, utan kräver att det revideras omgående. Om regelverket blir alltför stelt och utgår från förutsättningar i centralorter riskerar vi att höja tröskeln att delta. Alla behövs, och alla behöver inte göra exakt samma saker. Det måste finnas flexibilitet så att uppgifter kan fördelas enligt kompetens, erfarenhet och förmåga.

Vi talar ofta om beredskap och resiliens. Men beredskap byggs lokalt. Den byggs av människor som är beredda att ställa upp, kvällar, nätter och helger. När vi nästa gång ser siffrorna 112 är det värt att minnas att tryggheten bygger på ett samspel mellan professionella räddningsenheter och frivilliga krafter runt om i landet. Regelverk ska stärka räddningsväsendet, också på landsbygden, också i skärgården och självklart på eget modersmål.

Ilkka-Pohjalainen 13.2.2026

Vuoden 2026 valtiopäivät on nyt avattu ja kevätistuntokausi on alkanut eduskunnassa. Nämä ovat nyt viimeiset valtiopäivät ennen seuraavia eduskuntavaaleja, ja monia tärkeitä kysymyksiä on vielä ratkaistava ennen vaalikauden päättymistä. Seuraavaksi käsitellään alueidenkäyttölakia ympäristövaliokunnassa, jonka tavoitteena on helpottaa alueiden suunnittelua, rakentamista ja investointeja kasvun tukemiseksi.

Yhteiskuntamme hyvinvoinnin peruspilarit ovat: koulutus, kulttuuri, työpaikat, luottamus viranomaisiin, kotimaisen ruoan saatavuus, terveydenhuolto ja luotettava puolustus. Eurooppalaisessa vertailussa Suomi erottuu edellä mainituista peruspilareista työpaikkojen osalta.

Työllisyystilanne on tällä hetkellä erittäin haastava. Suomella on EU:n korkein työttömyysaste, ja vaikka uudet luvut osoittavat, että Suomen talous on alkanut hitaasti kasvaa, meillä on vielä paljon tekemistä saavuttaaksemme korkeamman työllisyysasteen. Nyt tarvitaan hallitukselta erityisesti nuorten tilannetta helpottavia poliittisia toimia. Olen ottanut esille vastuuministerin kanssa tarpeen luoda esimerkiksi nuorille

erityinen verohelpotus, joka huomioidaan yritysverotuksessa. Selkokielellä sanottuna kyse on siitä, että nuoria työllistäville yrityksille voitaisiin myöntää verovähennys sillä edellytyksellä, että vähintään vähennyssumma investoidaan takaisin yritykseen. Lisäksi olisi viisasta tarkistaa viimeistään seuraavan vaalikauden aikana päätös, jonka mukaan valtio ei enää tue aikuiskoulutusta.

Hallitus ei kuitenkaan voi eikä sen pidä yrittää luoda työpaikkoja, sillä julkinen sektori on jo nyt suhteessa BKT:hen suurempi kuin taloudelliset edellytyksemme mahdollistaa. Työpaikat syntyvät yrityksissä, ja olemmekin saaneet esimerkiksi upeita uutisia Wärtsilältä, joka ilmoitti 140 miljoonan euron lisäinvestoinnista, tuotannon kasvusta ja uusista työpaikoista alueellamme. Lisää vastaavia investointeja on tällä hetkellä suunnitteilla. Toivon ja uskon, että saamme lisää hyviä työpaikkauutisia Vaasan alueella, Pohjanmaalla ja Suomessa jo tänä keväänä.

Kuten sanoin, ilman uusia työpaikkoja ei ole edellytyksiä sisäiselle turvallisuudelle ja hyvinvoinnille.

Kun tarkastellaan tulevaisuuden kysymyksiä alueellisesta näkökulmasta, on meillä Vaasan alueella suuria yrityksiä, jotka investoivat uusiin työpaikkoihin, joten olemme erittäin hyvässä asemassa. Jotta yrityksillä olisi myös tulevaisuudessa parhaat mahdolliset edellytykset menestyä, tarvitaan sekä oikeanlaista infrastruktuuria että laaja koulu- ja palveluverkosto. Mustasaaren kunnanvaltuusto päätti marraskuussa,

että budjettiin sidottaviin tavoitteisiin sisällytetään Tölby-Vikby ja Sulvan osayleiskaavojen resurssien turvaaminen, jotta Väylävirasto voi jatkaa satamatiehankkeen suunnittelua.

Joulukuussa hyväksyttiin kaavoitusohjelma, jossa nämä kaksi kaavaa saivat paalupaikan. Poliittisesti on hyvin selvää, että hanketta halutaan viedä eteenpäinmahdollisimman nopeasti. Yhtä selväksi kävi maanantaina, kun kunnanhallitus teki mielestäni viisaan yksimielisen päätöksen olla lakkauttamatta Helsingby skolania, vaan etsiä ratkaisua sen yhdistämiseksi suomenkieliseen Tuovilan kouluun, joka myös vahvistuu tämän päätöksen myötä. Kunnanvaltuustolla on maanantaina viimeinen sana, mutta pidän erittäin epätodennäköisenä, että päätös muuttuu. Etelä-Mustasaari on yksi Suomen mielenkiintoisimmista alueista, jossa sekä Vikby että Giga-alueet sijaitsevat aivan vieressä. Alue, jossa mahdollisuudet turvalliseen asumiseen lähellä työpaikkoja, keskustaajamaa ja liikenneyhteyksiä ovat parhaimmillaan.

Vasabladet 7.2.2026

Riksmötet för 2026 har öppnats och vårterminen är inledd i riksdagen. Detta är nu sista riksmötet innan nästa riksdagsval, och många stora helheter ska ännu behandlas innan mandatperioden är över. Det som strax är aktuellt är behandlingen av områdesanvändningslagen i miljöutskottet, där målsättningen är att göra det lättare att planlägga, bygga, investera i tillväxt i våra regioner. För mig har det under beredningen varit viktigt att markägarens position stärks samtidigt som kommunerna behöver ha verktygen att snabbt planlägga för utveckling. Vilket i sin tur ska leda till kortare offentliga processer då företag och andra aktörer vill bygga.  

I förvaltningsutskottet arbetar vi som bäst med betänkandet till Statsrådets redogörelse för den inre säkerheten. I den vi lyfts de centrala hoten men också styrkorna då det kommer till vår inre säkerhet. I samma ämne har jag i veckan tillbringat några dagar i Nikosia på ett parlamentariskt möte med Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol). Under mötet diskuterades den framtida reformen av Europols uppgifter, verksamhet och tillsyn, Europols roll i bekämpningen av människohandel, organiserad brottslighet och samarbetet mellan Europol och andra EU-byråer i kampen mot brottslighet. Europol är ett viktigt komplement till våra egna säkerhetsmyndigheter. Men för mig står det klart att vår inre säkerhet främst bygger på inhemska förutsättningar och beslut.  

Grundpelarna till välfärden i vårt samhälle: Utbildning, kultur, jobb, tillit till våra myndigheter, tillgång till inhemsk mat, vård och ett trovärdigt försvar. I europeiska jämförelser sticker Finland ut på en av nämnda grundpelare, jobben.  

Sysselsättningsläget är just nu väldigt utmanande. Finland har högst arbetslöshet inom EU, och trots att de nya siffrorna visar att Finlands ekonomi långsamt börjat växa igen, är det ännu mycket vi behöver göra att för att nå en högre sysselsättningsgrad. Speciellt då det kommer till ungdomars möjligheter att hitta praktikplatser, sommarjobb och jobb har också Österbottens förutsättningar försämrats på kort tid.  

Som jag ser det behövs politiska stöd av regeringen för att underlätta framför allt för unga. Något som jag har lyft med ansvariga ministern är behovet av en ungdomsreservering i företagsbeskattningen. I klarspråk handlar ett skatteavdrag företag som anställer unga kunde ges mot kravet att minst avdragets storlek återinvesteras i företaget. Därtill vore det nog klokt att senast nästa mandatperiod ompröva beslutet som gjorde att staten inte längre stöder vuxenutbildning.  

Jobb kan och bör regeringen dock inte försöka skapa, vår offentliga sektor är i förhållande till BNP redan större än våra ekonomiska förutsättningar. Jobben föds i företagen och i onsdags fick vi en fantastisk nyhet från Wärtsilä som meddelade om ytterligare en 140-miljonsinvestering, ökad produktion och fler anställda i vår region. Fler motsvarande investeringar ligger för tillfället i det s.k. röret. Och jag både hoppas och tror på flera fina jobbnyheter i Vasaregionen, Österbotten och Finland redan i vår. För som sagt utan nya jobb, inga förutsättningar för inrikes säkerhet och välfärd.  

Kolumn i Vasabladet 13.12.2025

Den kommunala ekonomin kämpar med sviterna från vårdreformen. Så ser det ut i hela landet och även om det är en klen tröst har vi i Vasaregionen tack vare en hög sysselsättning, högklassiga skolor, lönsam exportindustri och lediga företagstomter väldigt mycket bättre förutsättningar att själva påverka vår framtid. Det gör vi efter bästa förmåga och nya företagsetableringar är regelbundet på agendan. Men tyvärr får också den mest inbitna optimisten medge att då effekter från kriget i Ukraina, det globala handelskriget och en allmän nationell stagnation i ekonomin känns till, fördröjs också de bästa av planer med följden att kommunerna får anpassa sig efter det. Korsholm är inget undantag och kommunstyrelsen fattade därför beslut om nya samarbetsförhandlingar på sitt senaste möte.  

I media har också rapporterats om en konsultrapport som beställdes våren 2025 som föreslår anpassningar genom några skolstängningar och samma öde för alla kommunens mindre daghem. Det är värt att upprepa kommunstyrelseordförande Karps ord, rapporten är en rapport bland många och att stänga daghem har inget politiskt stöd i Korsholm. Under mina år i Korsholmspolitiken har det i våra offentliga beslut aldrig funnits ett så starkt stöd för de mindre daghemmen. Att skolnätverket med såväl 
pedagogiska som ekonomiska argument går mot större lärcentran har vi som alltid 
uppskattat också de små skolorna fått acceptera. Med facit på hand har också 
resultaten tack vare duktiga lärare, personal och ändamålsenliga byggnader visat sig 
över förväntan. Men de lokala mindre daghemmen tillför så väldigt mycket mer än motsvarande skolor. Att detta av många ses som en identitetsfråga är något jag uppskattar och i detta var kommunfullmäktige tydlig då budgeten för 2026 behandlades i november och våra bindande målsättningar slogs fast. 

På riksplanet föll den så kallade statsandelsreformen. Under hösten har vi sett över 10 olika alternativ som regeringspartierna internt inte kunde enas kring. I Österbotten fanns i det som föll såväl vinnare som förlorare. Nu borde regeringen tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp så nästa regering har bättre förutsättningar att lyckas reformera den kommunala ekonomin och frågan är om det i samband med detta arbete börjar pratas om en kommunreform.  

Den kommunala ekonomin är dock i jämförelse med välfärdsområdenas stabil. Svenska riksdagsgruppen har hela hösten i otaliga möten med ansvariga ministrar uppbackade av Österbottens välfärdsområde påtalat att finansieringen till välfärdsområdena kräver stora korrigeringar. Här har vi ännu inte nått resultat, men jag är övertygad om att vi inom snar framtid kommer hitta nödvändiga lösningar för en mer rättvis finansiering till landets välfärdsområden. 

Resultat till viktiga projekt blev det däremot då statsbudgeten godkändes i finansutskottet här i veckan. Utöver de traditionella infrastruktursatsningarna är jag nöjd över att vi har lyckats hitta finansiering till flera organisationer som stöder de mest utsatta i samhället, till projekt med kulturell koppling och till organisationer som stärker primärnäringarna. Och på tal om primärnäringarna, ett av mandatperiodens bästa och mest väntade beslut förväntas med stor majoritet kunna fattas slutligen i början av nästa vecka. Äntligen inför vi stamvårdande licensjakt på varg, lo och björn.  

Det här är min sista kolumn innan riksdagen går på jullov. Därför vill jag passa på att tacka alla läsare för det gångna året och önska alla en god och fridfull jul och ett gott nytt år.  

Kolumn i ÖT 6.12.2025

Freden kan vara bra, dålig eller en kompromiss. Så utryckte sig republikens president Alexander Stubb i onsdags. Väldigt lite tyder för tillfället på det första alternativet även om freden i Ukraina och Europa idag är närmare än den varit sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina.

Jag tror att alla som läste det första utkastet på USA:s 28 punkters fredsplan för några veckor sen ganska fort insåg att tåget till en bra fred därmed gick. Med bra fred menas en fred där det angripna landet behåller sin självständighet, behåller sin suveränitet, återfår sina förlorade landområden och därtill ersättning för återuppbyggnaden.

USA:s 28 punktersplan för freden mellan Ryssland och Ukraina innehöll de flesta element för en dålig fred, helt i linje med kraven som angriparen ställt. Det här var utgångsläget i några av de viktigaste förhandlingarna sen slutet av andra världskriget. Då president Stubb säger att vi nog bör förbereda oss på en annorlunda fred än den vi själva har tänkt har han nog säkert rätt. Men han säger också att det bara är Ukraina som kan godkänna fredsvillkoren. Finland och Europa ska stöda Ukraina.

Idag firar vi vår självständighetsdag. En självständighet vi aldrig har kunnat ta förgivet och där vi har våra veteraner av tacka för att vi bevarat självständigheten i 108 år liksom Ukraina har sina soldater att tacka för att de är ett självständigt land idag. I Finland vet vi hur det är att tappa landområden, inte suveränt kunna fatta beslut och därtill betala krigsskadestånd. Fredsvillkoren för Finland efter vinter- och fortsättningskrigen var mycket tuffa – och egentligen var det med EU-medlemskapet 1995 och NATO-medlemskapet 2023 som man kan säga att vi nådde suveräniteten helt.

Fredsprocesser är svåra och bara för att vapnen tystnar betyder det inte att allt blir som förr. Det vet Finland och därför kommer vårt agerande i utrikespolitiken framöver spela en nyckelroll i upprätthållande av freden, byggande av demokratin och framför allt i det antagligen successiva stärkandet av Ukrainas suveränitet.

En rikssvensk politiskt liberal debatttidning bad mig här i veckan skriva en kolumn om hur finländska beslutsfattare ser på försvars- och säkerhetspolitik. Frågan ställdes sådär som om hur kan ni vara så eniga och hur kan ni fatta besluten så fort? Nato, stängningen av gränsen eller utträdet ur Ottawafördraget för att nämna några. Jag inledde texten med att min farfar lärde mig som barn att leksaksvapnet lämnar i farstun och fortsatte med att vårt samhälle är byggt utgående från ett totalförsvar är utformat som en diamant. Då alla bitar fungerar lämnar också ryssen sina vapen i farstun.

Ukraina står nu inför sin historias tuffaste beslut. Till vilket pris kan de gå med på fred och få slut på dödandet? Priset får inte vara för högt för att de ska kunna återuppbygga samhället och skapa sin egen diamant likt det vi har gjort.  Finland ska i alla läge vara ett land som stöder Ukrainas eget beslut och hjälper dem vidare. Likasinnade länder behöver hålla ihop då man har en sådan granne i öst som Finland och Ukraina.

Med dessa, idag lite mer allvarliga ord vill jag utrrycka min tacksamhet för att få leva i ett fritt och suveränt land och önskar allihopa en fin självständighetsdag.

https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/server/api/core/bitstreams/cdb2a074-64d3-4cfc-86d5-e2a882570502/content

Kolumn i Sydin 22.11.2025

Som förvaltare av offentliga medel är tider då skattelistorna publiceras lämpliga för tack till de företag som möjliggör arbetsplatser och själva via samfundsskatten bidrar till samhällsbygget. Bakom ett lyckat bokslut eller i bästa fall många år av fina resultat står så gott som alltid en risktagning, hårt arbete, innovationer, noggranna kalkyler och en fingertoppskänsla för marknaden man agerar på. Ett gott exempel är Dermoshop i Korsnäs som redan på 90-talet lanserade sin webbshop. Företaget är en av landets näthandelspionjärer som då och nu visar på att det går att göra näringslivsmässiga under från en liten landsbygdsort som Korsnäs - hatten av.

Men hur mår riktigt den inhemska näthandeln? Jo den omsätter mer och mer till följd av våra förändrade köpbeteenden.  Tyvärr har såklart ökningen inte enbart positiva följder. Bortser man från dagligvaruhandelns jättar som åtnjuter oligopolstatus ser vi butiker inom olika segment tvingas lägga ner eller flytta då ekonomin inte längre går ihop. Och det riktigt stora problemet är att en allt för stor del av det som köps, förvärvas via snabbmodeappar så som Temu eller Shein. Kinesiska storbolag som inte ger någon garanti, inte säkerställer produkternas säkerhet för användare, inte garanterar etisk produktion, bevisligen stjäl patenterade mönster och framförallt inte betalar en euro i skatt till Finland.

Enligt tullens statistik kom det till Finland år 2024 28 miljoner paket med ett värde under 150 euro. I år förväntas antalet stiga till 50 miljoner paket. Det torde inte råda något tvivel kring att situationen har blivit ohållbar och att följderna blir drastiska om vi inte agerar. För tillfället behandlas i riksdagen ett medborgarinitiativ i ämnet som jag varmt stöder och därtill ser också EU över sin politik. I tider då det pågår handelskrig får man fråga sig varför inte detta lösts för länge sen. Men förhoppningen är att vi både nationellt och inom EU snabbt får till stånd reglering som skyddar våra företag, dess butiker, webbshoppar och produkter. Framförallt oss användare.

Från mer till mindre byråkrati. I torsdags välkomnade vi äntligen förslaget på jaktlagen som betyder att bara riksdagen nu håller tempo så införs licensjakt på varg i januari som inte kan överklagas. Det är för tidigt att utropa seger i den över 10 åriga vargproblematiken. Men vi är nu närmare en sund rovdjurspolitik än någonsin förr.

Kolumn i ÖT 8.11.2025

Då vi i veckan har firat Svenska Dagen tänkte jag använda denna kolumn till att reflektera hur det svenska i Finland riktigt mår. Då jag själv för 10 år sedan blev aktiv SU:are och SFP:are var svenskan och dess ställning på tapeten mest varje dag. Sannfinländarnas ungdomsförbund gjorde videon där piskrapp på domkyrkans trappor skulle symbolisera ”pakko-ruotsi”. Studentsvenskan hade slopats och Sipiläs regering beredde en vårdreform som skulle ha tagit fulljouren från Vasa centralsjukhus. Det gjordes försök som förvisso föll platt, men där kommuner kunde välja att t.ex. undervisa i ryska istället för svenska.   

I den här jämförelsen är den politiska verkligheten vi lever i idag något helt annat även om det är hemskt att tvingas inse att det svenska i Finland till viss del har kunnat andas ut tack vare att ingen idag pratar om affärer med Ryssland. Betyder detta då att vi kan ta vårt språk förgivet? Nej verkligen inte. Det svenska i Finland måste försvaras varje dag. Hade inte SFP exempelvis fått in över 30 skrivningar gällande svenska språket och Finlands tvåspråkighet i regeringsprogrammet, så hade nog min vardag i riksdagen sett väldigt annorlunda ut.   

Trots att dessa utmärkta skrivningar ger ett stadigt ryggstöd i de politiska förhandlingarna kräver vart enda ett lagförslag och förordning genomläsning med finlandssvenska glasögon. För bästa input behövs de främsta politiska medarbetarna och de bästa organisationerna omkring. Det nätverk som vårt finlandssvenska utbildnings- och kulturnät, föreningsliv, vårt näringsliv, vår lokala och regionala offentliga sektor och våra lokala partiorganisationer bildar är grund för allt det vi jobbar med politiskt och det är detta som är det vi kallar det svenska i Finland. Men att se bakåt då man jämför hjälper föga då det är framtiden som spelar roll. Även om vi idag kan tycka att hoten minskat ger en överblick på den offentliga ekonomin orsak till oro också för det svenska i Finland. Då våra kommuner tvingas till tuffa nedskärningar riskerar språkundervisningen lida. Då inte exporten växer är det färre som via sitt arbete gör affärer utanför Finland. Då vi gör Finland till ett mindre attraktivt land att flytta till kan vi inte garantera att de som integreras på svenska i Österbotten blir fler. Då vårdkostnaderna stiger och välfärdsområdena tvingas till anpassningar försvinner arbetsplatser på landsbygden, vilket i sin tur riskerar göra vår Österbottniska landsbygd mindre attraktiv att bosätta sig på. Därtill är det ett faktum att den digitala världen med sociala medier och AI medför helt egna utmaningar som vi bara som samhälle behöver hantera.   

Utmaningarna för det svenska i Finland lär hänga med oss framöver. Även om de grundlagsenliga rättigheterna inte idag direkt är hotade, så hotas den svenskspråkiga servicen av landets dåliga ekonomi.  Det bästa receptet för detta är privata investeringar, ekonomisk tillväxt och ökad export. Här är Österbotten redan i topp och som jag ser det sitter vi ännu en gång på nycklarna till Finlands framgång och vi gör det främst på älskat modersmål.  

Kolumn i Sydin 1.11.2025

För några veckor sen kom alla riksdagspartier förutom ett som ställde sig utanför överens om att den offentliga skuldsättningen ska regleras i lag. Linjeringen lyder att skuldsättningen inte får överstiga 60 % av BNP och på sikt inte gå över 40 %. Just nu ligger den på knappt 90 %. Nedskärningar och minskad låntagning är såklart inte de enda verktygen regeringar har. Tillväxt i ekonomin är såklart att föredra. Problemet är bara att någon sådan har vi inte sett på 18 år. Även om prognoserna nu ser rätt goda ut. Mycket tackvare att framförallt exportföretagen som nu börjat investera. Men att tro på enbart tillväxt är nog lite som att tro på jultomten. Också nedskärningar och offentliga effektiveringsreformer lär i framtiden bli aktuella, helt oberoende färg på regeringar.  

Den regering som vi sitter i nu ärvde en vårdreform med ett finansieringssystem som bevisligen inte fungerar. SFP som också i den SDP ledda regeringen påtalade dess brister redan innan den blev verklighet - och nu i höst har vi domstolsbeslut på att vi hade rätt. Från Södra Karelen har vi i oktober fått läsa att välfärdsområdet måste få sin ekonomi i balans även om det i praktiken betyder så drastiska uppsägningar av vårdpersonal att de i praktiken inte längre skulle ha förutsättningar att ge grundlagsberättigad vård till dem som behöver. Därtill har det i höst framkommit att vissa välfärdsområden anställt landets bästa diagnostiker, eller bästa är nog fel ordval. Men de som bjuder högst och ger patienterna de mest ’’värdefulla’’ diagnoserna som enligt senaste THL element i finansieringssystemet ger bäst utdelning. Nu karikerar jag, men den som fuskar bäst vinner mest och att täcka underskott har fått högre prioritet än grundfrågan i att alla ska ha rätt till vård. Själva välfärdsområdena är det nog inget fel på, men finansieringsmodellen borde nu utvecklas till en mer rättvis och långsiktig modell som tryggar områdenas verksamhet. Något som SFP, med stöd av SF och KD nu driver i regeringen.  

Som utbyss är det med spänning man får följa med de initierade samgångsdiskussionerna som tagit ny fart i Syd-Österbotten. Med hänvisning till skuldspärren, men också allmänt den offentliga ekonomin dit våra kommuner hör, befolkningsutvecklingen och vad denna innebär för behov och förutsättningar att upprätthålla allt från småbarnspedagogik till utbildning på andra stadiet, planläggning och näringslivspolitik tror jag att Syd-Österbotten nu gör klokt i att nu sätta sig vid ritborden och fundera på en hurudan region man vill ha om 20 år. Det borde vi också göra i Vasaregionen och i norr. Min bästa gissning är att vi senast efter nästa riksdagsval 2027 ser fröna till en ny kommunreform 2030 gro. Frågan är om Österbotten som så ofta kan vara före sin tid även är i denna fråga?  

Kolumn i VBL 18.10.2025

I veckan har en parlamentarisk arbetsgrupp kommit fram med en långsiktig lösning till reglerandet av Finlands skuldsättning, som idag uppgår till 180 mrd. Politiskt är det stort att alla partier utom vänstern för första gången har enats om en skuldspärr. Ekonomin har inte vuxit på 18 år och vi lånar helt enkelt för mycket. Skuldbromsen kommer flytta diskussionen från hur mycket vi borde spara till konkreta åtgärder. Det är klart att tiden med obegränsad ekonomisk politik är slut och nu går vi in för en tidsperiod med en stramare offentlig ekonomi.  

Samtidigt är det centralt att vi fokuserar på reformer som ökar antalet investeringar, arbetsplatser och export. Därtill behöver vi garanterat fortsätta se över vilka offentliga utgifter och hurudan byråkrati vi vill ha. Allt detta hör till ämnen som vi i regeringen satsar på eller ser över. Som exempel kan nämnas att i budgeten för 2026 minskar över 400 milj i statlig byråkrati.  

Då ekonomin för hoppningsvis snart växer, har vi också råd att öka på de offentliga tjänsterna. Men först är det på vårt ansvar att trygga det mest centrala: Utbildning, vård och omsorg, inrikes säkerhet, försörjningsberedskap och försvar. I nuvarande takt går vi även miste om dem, då vi endast har svåra nedskärningar kvar i arsenalen. 

Sysselsättningsläget som på nationell nivå är katastrofalt ser i olika regioner väldigt olika ut. Här hos oss i Österbotten är arbetslösheten låg, och jag ser inga tecken på att den skulle försämras framöver. Våra företag investerar aktivt, och nya företag etablerar sig i vår region. Vi har däremot problem med att få tillräckligt med kunnig arbetskraft till vår region, och det kommer i framtiden att orsaka utmaningar för företagen.  

Då vi läser om USAs beställning av isbrytare vet vi att Österbotten har en central roll i att förse dem med motorer och annan teknik. Då vi arbetar med investeringar i gröna omställningen har vi stora projekt på gång i Kristinestad, Korsnäs, Vasa, Korsholm, Kronoby och flera andra ställen i Österbotten som kräver arbetskraft nu, inte om fem eller tio år. Vi behöver smidigare sätt att locka arbetskraft, både genom utbildning och ett smidigt och fungerande system som stöder arbetskraftsinvandring inom de branscher som har svårast att hitta personal. Men vi behöver också enkla vägar för de som mist sina jobb i andra delar av Finland. Det betyder att vi behöver bygga bostäder, bli bättre på att välkomna och integrera.  

Tillväxt är efter skuldspärrsöverenskommelsen vårt enda alternativ om vi inte vill montera ner det vi kallar den nordiska välfärdsmodellen.  

Älgjakten är inledd och som bilist och skogsägare vill jag tacka var och en jägare som ställer upp och förvaltar viltstammen. Det rådande vargläget gör att många väljer att inte använda sina jakthundar, något vi i riksdagen är mycket medvetna om. Lagen som bereds för att vi äntligen i vinter kunna införa licensjakt på varg framskrider. Internt inom regeringen handlar tvistefrågan främst om på vilken nivå i antal räknade individer stammen i framtiden bör ligga på.  SFP driver på en så låg nivå som med forskarstöd i ryggen är möjlig och enligt vår bedömning borde det betyda att antalet vargar i Finland bör räknas i hundratal börjandes med siffran 1.  

Kolumn i ÖT 4.10.2025

Är våra samhällen rustade för att hantera främmande makts drönare kring vår kritiska infrastruktur? Svaret måste vara jakande men de senaste veckorna har visat att vi behöver satsa mer. Flygplatser i Danmark, Norge och Sverige har blivit drabbade av koordinerade drönaröverflygningar, vars effekter är utspridda. En drönare kan stoppa flygtrafiken i många timmar, men också göra annan skada eller samla information som vi inte vill dela med oss av.  

Försvarsmaktens del i det vi kallar drönarmur är inte särskilt svårförstådd. Det som däremot blir mer komplicerat är frågan kring polisväsendets och gränsbevakningens ansvar, skyldigheter och verktyg i plötsliga situationer. Kring detta arbetar vi nu på högvarv för att garantera att hela kedjan i hela landet fungerar den dagen vi möter motsvarande hot som de våra grannländer nyss upplevt. Nästa års statsbudget innehåller flera budgetsatsningar för att stärka både den inre och yttre säkerheten. 

På tal om budgeten, nästa års budget är likt de 15 senaste åren en som bygger på underskott och därmed ökar vår gemensamma lånebörda. Vi har redan länge sen passerat läget då det inte längre går att spara bort vårt underskott som inför nästa år föreslås bli ca 12 mrd euro. Därför blir de planerade storinvesteringarna inom den gröna omställningen helt avgörande för landets framtida ekonomi. ÖT rapporterade i veckan om vilka företag i Österbotten som sökt regeringens skattgottgörelsestöd. Jämfört med övriga områden står Österbotten minsann ut. Från miljardsatsningen i vätgas av Koppö i syd via Gigaområdet och energiklustret i Vasaregionen till den banbrytande aluminiumsatsningen på gränsen mellan Kronoby och Karleby ser vi seriösa aktörer som för tillfället ligger i olika faser av sina för Finland helt avgörande projekt. Vårt ansvar som beslutsfattare på alla nivåer är att göra vårt yttersta för att dessa investeringar kan ros i land. 

Till detta hör att trygga tillgången på fossilfri energi. Därför gör SFP allt som krävs för att t.ex. den kommande områdesanvändningslagen eller andra faktorer inte omöjliggör byggande av mer vindkraft.  Visst, vi brukar säga att Österbotten som landskap snart börjar bli utbyggt till max. Men ännu finns det framför allt projekt kopplat till Arctials aluminiumfabrik som nödvändigtvis behöver få framskrida. Och med tanke på alla andra storprojekt i landet så som datacentraler och stålverk skulle vi göra oss en björntjänst om vi omöjliggjorde utbyggnad längre österut. 

Avslutningsvis några tankar om vår byråkrati. Inom vår mycket påkostade statsförvaltning börjar vi vara på en sådan nivå att det snart inte går att spara mer. Regeringen har de senaste åren tvingat mer eller mindre alla myndigheter till nedskärningar och om jag lyfter exemplen, skatteförvaltningen, DVV (tidigare magistraten), LVV och Livskraftsbyråerna ( tidigare AVI och NTM-centralerna ) ser jag inte hur det ska gå att spara mer utan att det påverkar serciven. Ett ställe jag däremot ser behov av en totalreform är livsmedelsverket där en mycket stor del av de som arbetar med landsbygdsförvaltningen arbetar. Idag finns i Finland ca 40 000 lantbrukare och inom landsbygdsförvaltningen arbetar 4000 byråkrater. Det kan inte vara så att det på 1 byråkrat som handlägger och övervakar ska gå 10 producenter.  

Kolumn i Sydin 20.9.2025

Höstterminen i Finlands riksdag kretsar långt och mycket kring statens budget. En budget som igen är stram och innehåller både satsningar men också en del nedskärningar. Det som är viktigt att markera är att hur stort avtryck just SFP lämnade i budgetförslaget. Då man jämför med finansministerns ursprungliga budgetförslag som skulle ha slagit mycket hårt mot välfärdsområdena, kommunerna, tredje sektorn och de allra svagaste i samhället är så gott som alla nämnda nedskärningar avvärja. Istället gör vi fler satsningar med målet att nå tillväxt, något vi verkligen behöver. 

I veckan publicerades en ny befolkningsprognos som sträcker sig till 2050. Prognosen stärker den information vi redan har, att befolkningen minskar och att detta främst sker på landsbygden. För Sydösterbottens del ser befolkningsprognosen oroväckande ut. Om befolkningen förväntas minska med upp till -30% är det senast nu hög tid att göra vad man kan för att vända trenden. Lokalt handlar det om att stöda företagande och att locka nya investeringar, det handlar om att våga satsa i utbildning och stöda tredje sektorn så att alla känner sig sedda. Det här är vi i Österbotten generellt duktiga på, men vi måste öka takten. 

Mitt parti har länge arbetat för att Finland ska bli ännu mer barnvänligt, men det är mer eller mindre omöjligt att öka barnafödseln via politiska beslut. Men däremot är det andra vägen ganska lätt att öka otryggheten och därmed minska unga vuxnas intresse att bilda familj. Social trygghet, säkra arbetsplatser och en säker framtid är A och O. 

Men så som prognoserna ser ut både gällande befolkningsstrukturen och Finlands ekonomi kommer vi aldrig kunna hålla nuvarande servicenivå utan en stabilt hög invandring. Forskarna bakom befolkningsprognosen säger det rakt: ’’Väljer vi att inte satsa på invandring för vi börja nedmontera samhällsservicen och väljer vi att satsa på invandring behöver regionerna se till att integrera de som kommer’’. 

Då det kommer till arbetskraftsinvandring finns det i världen olika modeller. Undertecknad och mitt parti förespråkar en modell som påminner om den kanadensiska modellen med poängsättning. Med influenser därifrån kunde skapa raka stigar för invandrare med väntande arbetsplats i Finland, specialkunskap som behövs eller släktband mm. Poängsättningen kan prioritera regioner som Österbotten och därtill behöver staten via kommunerna och tredje sektorn stöda integrationen. 

Modellen är inget jag tror vi kommer kunna verkställa under denna mandatperiod. Men för nästa period är jag hoppfull om att vi kan lyckas reformera arbetskraftsinvandringen. För Österbotten är detta en ödesfråga för hur vår framtid ser ut.

Kolumn Vasabladet 6.9.2025

Regeringen presenterade sent på tisdagskvällen sitt budgetförslag som om några veckor kommer börja behandlas i riksdagen. Då man jämför det utkast som finansministern presenterade för ungefär en månad sedan med det förslaget som nu ligger på bordet väcks åtminstone inom mig frågan om någon finansminister tidigare har satt så mycket av sin egen prestige på spel, för att sedan förlora på så gott som alla plan. Vi lyckades eliminera alla nya nedskärningar till kommunerna, välfärdsområdena, tredje sektorns sociala organisationer och bemanningsstödet till sjöfarten. Därtill dämpade vi sparandet för integrationen, i praktiken hålls biståndspengarna orörda och landets skyddshem får nödvändiga extrasatsningar så som även moderskapslådan och studerandes måltidsstöd.

Västkustpaketet som redan tidigare har godkänts innehållande flera satsningar längs med riksåttan och Vasa hamnfarled snabbas därtill på och skogsavdraget höjs. En fråga jag personligen är mycket nöjd med är regeringens 30 miljonerssatsning för att få unga ut i arbetslivet. Redan som förbundsordförande för Svensk Ungdom år 2017 drev vi något vi kallade för en ungdomsreservering i beskattningen, nu förverkligar regeringen ett rekryteringsstöd i form av ungdomssedlar för att unga lättare ska kunna hitta jobb.

För oss inom SFP står det klart att vår plats är i regeringen där vi har möjlighet att påverka. Därför förvånar det mig hur framför allt finskspråkig media också denna vecka målade upp en bild om SFP kunde tänkas lämna regeringen. Den som vill påverka kan inte vända i dörren, och SFP vänder inte i dörren. Däremot har vi sen den senaste rasismskandalen uppstod stött statsministern i hans linjeringar om vilka spelregler som gäller och tiden lär visa om alla regeringspartier respekterar statsministerns spelregler.  

Påverkan sker dagligen. I riksdagen kommer vi i höst att arbeta med flera stora lagpaket som endera redan ligger på våra arbetsbord eller som förväntas komma när som helst. För egen del kommer områdesanvändningslagen, spellagstiftningen och upphandlingslagen höra till de större frågorna. Därtill är planen att reformen av kommunernas statsandelar ska gå vidare och i skrivande stund finns här flera frågetecken kring helheten för våra Österbottniska kommuner som vi inom SFP såklart tillsammans bevakar.

Slutligen vill jag ägna några rader till minne av min avlidne kollega och vän socialdemokraten Eemeli Peltonen som allt för ung och under mycket tragiska omständigheter gick bort i augusti. Att se Eemelis tomma stol i såväl plenum som i förvaltningsutskottet har varit mycket tungt för oss alla i arbetsgemenskapen. Eemeli kommer inte tillbaka. Men hans sätt att konstruktivt över partigränserna arbeta utan att söka onödiga konflikter kommer åtminstone jag minnas och ha med mig. Jag tror att vi alla har avlidna förebilder som påverkar hur vi agerar i olika situationer och då det kommer till ledamot Peltonen är han en sådan nu för väldigt många. Må han vila i frid!

Kolumn Vasabladet 22.6.2025

Riksdagen har hållit ett högt tempo för att bli klar med de lagpaket som har behövt fås i mål innan sommaruppehållet, och om inget oväntat sker tar den nationella politiken nu paus. I veckan har vi bland annat röstat om sametingslagen, inlösningslagen och utträdet ur Ottawa-avtalet, tre viktiga lagar som förbättrar vår beredskap och stärker Finlands lagstiftning på viktiga områden. Speciellt nöjd är jag med inlösningslagen som stärker markägarens rättigheter, speciellt stolt är jag över att SFP efter många år lyckades driva sametingslagen i mål och den frågan jag själv har arbetat mest med är utträdet ur Ottawa-avtalet som möjliggör infanteriminor vid en eventuell krigssituation. I miljöutskottet har vi dessutom behandlat den problematiska frågan kring naturbeten på utskottets initiativ. Vi har hört sakkunniga i riksdagen och kommit fram till att det behövs snabba lösningar för att inte värdefulla vårdbiotoper ska gå förlorade. Och delvis som ett resultat av detta stiger nu stödbeloppen redan för i år.  

Sommaruppehållet innebär såklart inte att allt arbete pausas. Den regionala intressebevakningen och den globala bevakningen av Finlands intressen fortsätter som vanligt. Speciellt då det kommer till säkerhets- och försvarsrelaterade frågorna utgår jag från att det under rådande säkerhetspolitiska läge kan komma att krävas kontakt mellan myndigheter och beslutsfattare också i sommar.  

Nästa vecka samlas Natoländerna till sitt toppmöte i Haag, där beslut ska fattas om nya finansieringsramar inom alliansen. USA har pressat medlemsländerna att öka sina försvarsutgifter markant, vilket har speciellt stora konsekvenser i Europa där många länder ännu idag inte ens uppnår nuvarande krav på 2 % av ländernas BNP. USA har krävt att nivån lyfts markant och tydligt redan under president Bidens tid signalerat att man inte ensamma tänker stå för Europas säkerhet. För mig är det klart att vi lever i en tid där osäkerheten ännu riskerar öka, och då är det absolut nödvändigt att vi som frontlinjeland driver att vi kollektivt i Europa tar ansvar. Därför stöder jag Natos generalsekreterare Ruttes förslag om att NATOs nya mål blir 5 % av BNP där 3,5 % går till ’’hårda försvarsutgifter’’ och 1,5 % till andra relaterade utgifter som kan vara infrastruktur eller försörjningsberedskapssatsningar. Detta är också Finlands officiella linje.  

Inför hösten har vi många stora frågor som väntar på behandling. Vi kommer få en ny penningspelslag, börja behandla den nya områdesanvändningslagen, revidera upphandlingslagen och livsmedelslagen för att nämna några av paketen som ligger på mitt bord. I höst är statens budget igen i behandling. Vi kan förvänta oss tuffa förhandlingar och säkert vissa nya nedskärningar vid sidan om tillväxtåtgärder som SFP alltid driver. 

Jag vill i det här skedet tacka läsarna för mitt första år som riksdagsledamot. Jag upplever att dialogen med österbottningarna löper smidigt och är tacksam för den växelverkan som stärker intressebevakningen. Med dessa tankar vill jag önska er all en riktigt fin och varm sommar. 

Kolumn ÖT 07.06.2025

Veckan som gick var minst sagt intressant i riksdagen där vi för tillfället behandlar flera stora utrikes- och säkerhetspolitiska frågor i både utskott och plenum. I plenum debatterades utträdet av Ottawa-avtalet, dvs att tillåta användningen av infanteriminor igen. Då Finland avskaffade minorna år 2012 var säkerhetsläget väldigt annorlunda. Det var en stabil tid med östgrannen Ryssland, och världen rustade i snabb takt ner. Då vi nu 13 år senare ser på världen kan jag bara konstatera att vi tyvärr är i en helt motsatt situation. Finland, som de flesta andra länderna måste rusta upp på grund av ett aggressivt och oförutsägbart Ryssland. Det som är viktigt att poängtera är att Finland inte har som mål att direkt placera ut några minor, men vi gör det möjligt ifall en säkerhetspolitiska läget vid östgränsen ytterligare förvärras. Utöver Finland har Lettland, Litauen och Polen dragit samma slutsatser denna vår och ingått samma process för att lämna Ottawa-avtalet. 

Riksdagen behandlade också den så kallade avvisningslagen och godkände den i onsdags med nödvändiga 5/6 majoritet. Den tillfälliga lagen gör det möjligt att trycka tillbaka personer från tredje länder som Ryssland använder som instrument i sin hybridkrigsföring. Lagen är juridiskt problematisk eftersom den bryter mot såväl EU-lag som våra internationella förpliktelser. Samtidigt har vi en skyldighet att garantera säkerheten för finländarna och tyvärr är vår och våra myndigheters bedömning att lagen behövs tills att EU ger oss andra verktyg att hantera hybridattacker så som instrumentaliserad inresa. 

Under våren har vi också tagit stora framsteg i rovdjurspolitiken, tryggat finansiering för regionflygen, gjort stora beslut om skattesänkningar för att verkligen få fart på tillväxten och framförallt har vi klarat av att skjuta ner förslag om nya nedskärningar i vården. 

Ett område där regeringen ännu har ogjort arbete hittar vi inom livsmedelssektorn, primärproduktionen och i konkurrenslagstiftningen. Ingen kan ha missat bristen på malet kött i butikerna. Men alla är inte ännu helt insatta i att Finland har bland Europas lägsta producentpriser. Till och med så låga att det har börjat synas polska slaktbilar i vissa delar av Finland. En fungerande marknad på europeiskt plan. De utländska slaktbilarna kan vi inte stoppa med lag. Men däremot borde vi kunna reglera handelns centraliserade inköpsorganisationer. Rådande brist på nötkött är inget nytt fenomen, låg lönsamhet under allt för lång tid har lett till att produktionen av kött har minskat och nu betalar vi gemensamt priset för det. Jag inledde kolumnen med vår yttre säkerhet och frågorna där vi tryggar gränsen. Trots att vi får starkare gränsskydd kan vi inte pusta ut då köttdisken gapar tom. Om vi inte lyckas råda bot på felfördelningen av matpriset skriver vi om 10 år kolumner om beten som växer igen, jämför inhemskt kött med lyxprodukter som kaviar, och tvingas leva på antibiotikastint protein från länder där djurvälfärd är ett okänt begrepp alternativt annat utländskt växtprotein som rest från andra sidan jordklotet. Det jag beskriver är framtiden om vi inte fåt bukt på handelskedjornas prispolitik. Regeringen har orsak att öka tempot. 

Kolumn Vasabladet 31.5.2025

Riksdagen börjar komma i mål med förlängningen av den tillfälliga avvisningslagen som vid behov ger oss laglig rätt att trycka tillbaka personer som mobiliseras över gränsen av en aggressiv stat. I tisdags godkände förvaltningsutskottet där vi hela våren har hört sakkunniga i ämnet sitt betänkande om lagen om instrumentaliserad inresa, som den heter på riktigt. Vi pratar om samma lag som förra sommaren tog till mitten av juli att behandla och som i enlighet med grundlagen godkändes med 5/6 delars majoritet. Utan att föregå 5/6 delars majoritet av riksdagen vågar jag ändå sätta i text att eftersom anfallskriget i Ukraina fortgår, Ryssland fortsätter sina hybridattacker mot väst och det i den ryska doktrinen uttryckligen pratas om instrumetalisering av människor ges Finland inga andra alternativ än att se till att vi håller gränsen stängd och har verktygen att agera om det värsta skulle ske. Såväl på det militära som civila planet. 

Under de närmaste veckorna kommer vi i riksdagen att fatta beslut om många centrala försvarspolitiska linjer. Ansvaret för försvarsfrågorna i svenska riksdagsgruppen tilldelades mig från och med maj eftersom vår ordinarie medlem, kollegan Otto Andersson, är föräldraledig fram till hösten. 

Vi har under våren behandlat den försvarspolitiska redogörelsen, stödet till Ukraina och börjat höra sakkunniga om att lämna Ottawa-fördraget eller i klarspråk tillåta truppminor igen i Finland. Därtill går diskussionen het om höjningen av våra försvarsanslag. Inom NATO kommer man under sommaren att fatta beslut om att höja kraven på medlemsländerna satsningar i vårt gemensamma försvar, Vi kommer sannolikt att landa någonstans mellan 3% och 4% av BNP, själv förespråkar jag det högre. För oss handlar det mer om hur satsningarna riktas och vad som klassas som försvarssatsningar. Görs linjeringarna rätt kan satsningar på europeisk järnvägsbredd, investeringar i våra hamnar och flygfält eller varför inte en fast förbindelse vara projekt som kan delfinansieras med de allierades medel. 

Det är också klart att vi kommer att kunna utnyttja mer EU-medel att slutföra projekt som förbättrar Finlands helhetsförsvar. Därför stöder vi många av de goda förslagen som EU-kommissionen gett om hur de resterande pengarna i många EU-program ska fördelas innan 2027. Vår utmaning såväl inom NATO som EU är att få andra att förstå vikten av gemensamma medel som kanaliseras till områden där de kan komma att behöva användas och inte t.ex. Portugal eller Beneluxländer. 

Förutom det redan nämnda är flera andra stora lagpaket endera redan godkända eller på slutrakan innan riksdagen tar sommaruppehåll. Förra veckan fick vi äntligen gjort positiva ändringar i jaktlagen. Om några veckor torde vi bli klar med utskottsbehandlingen om reformen av statens regionförvaltning och en lag som ger gränsbevakningen större befogenheter i utredningsarbete. Jag tror att det enda lagpaketet på mitt arbetsbord som tyvärr inte direkt kan klassas som en trygghetslag är spellagstiftningen och införande av ett licenssystem. Den motiveras dock med andra argument där tyvärr faktum är att tiden för Veikkaus monopol har sprungit förbi. Nu är målet att skapa ett licenssystem där så stor del som möjligt av pengarna stannar i finländsk idrott, i förebyggande mot spelproblem och vården. Till den delen är också spellagstiftning trygghetsfokuserat.

Kolumn Sydin 24.05.2025

Våren långt kommen, åkergrödorna börjar vara sådda och i riksdagen är tempot högt. I och med svenska riksdagsgruppens ordförande Otto Anderssons föräldraledighet turar jag honom i försvarsutskottet vid sidan om mina ordinarie förvaltnings- och miljöutskott. Försvarsutskottet har inte särskilt många beslutsärenden, men däremot hålls många sekretessbelagda möten under jord där informationsutbyte mellan Försvarsmakten, försvarsministeriet och riksdagen har högsta prioritet. Under mina första veckor i försvarsutskottet har vi hunnit börja behandla Ottawa fördraget, politiken kring stödet till Ukraina, regeringens försvarspolitiska redogörelse och statsrådets redogörelse kring de offentliga finanseringa. Därtill går diskussionen het kring vilken nivå på försvarsanslag som NATO i sommar kommer ålägga sina medlemsländer. Siffror över 3% närmare 4% av BNP har nämnts och för Finland handlar det om hur satsningarna riktas mer än vilken storlek de har. T.ex. kan sägas att försvarsmateriel, pansarvagnar och flygplan som Portugal investerar i antagligen aldrig kommer att användas i Portugal. Hur kan vi i Finland maxa nyttan av hela NATOs investeringar? Kan satsningar på europeisk järnvägsbredd, investeringar i våra hamnar eller en fast förbindelse finansieras med försvarsanslag och NATO medel? Inte helt osannolikt.  

Ett annat för landets säkerhet stort steg togs då regeringen förra veckan presenterade ett förslag om att höja åldern och öka reserven. Genom att utöka reserven med över 130 000 personer kommer vi att i början av 2030-talet ha en reservstyrka på en miljon. Finland är världskänd för sin höga försvarsvilja och starka reserv och med detta stärker vi den ännu mer. 

Och på tal om gränsen, i förvaltningsutskottet som ansvarar för gränsbevakningen och Finlands inrikes säkerhet har vi hela våren arbetat med förlängningen av den tillfälliga pushback-lagen som vid behov ger oss laglig rätt att trycka tillbaka personer som mobiliseras över gränsen av en aggressiv stat. Vi pratar om samma lag som förra sommaren tog till mitten av juli att behandla och som i enlighet med grundlagen godkändes med 5/6 delars majoritet. Utan att föregå 5/6 delars majoritet av riksdagen vågar jag ändå sätta i text att eftersom anfallskriget i Ukraina fortgår, eftersom Ryssland fortsätter sina hybridattacker mot väst och eftersom det i den ryska doktrinen uttryckligen pratas om instrumetalisering av människor ges Finland inga andra alternativ än att se till att vi håller gränsen stängd och har verktygen att agera om det värsta skulle ske. Såväl på det militära som civila planet.

Kolumn i Vasabladet 03.05.2025

Förra veckan presenterade regeringen sin halvtidsöversyn, även kallad halvtidsria och gjorde därtill nya linjeringar i den ekonomiska politiken. Inom SFP krävde vi på förhand att rian behövde fokusera på tillväxt, och vi hade också som utgångsläge att det inte går att skära i välfärdsområdenas finansiering. Nu sänks skatten på företagande och arbete för alla, välfärdsområdenas finansiering rörs ej, däremot måste statens förvaltning fortsätta spara, företagarnas pensionsförsäkring ska göras om och dessutom satsas 40 miljoner på forskning och utveckling inom energiomställningen. Det sistnämnda är pengar vi kan vänta oss se mycket av i vår region. Vi har också tryggat finansieringen för de väg- och hamnprojekt som är aktuella i Österbotten. Man måste komma ihåg att Finland inte har haft ekonomisk tillväxt på snart 20 år. Lägg därtill in den globala handelns osäkerhet i ekvationen så anser jag att det hade varit oansvarigt att inte fatta beslut som gör att det i framtiden är mer attraktivt att arbeta och investera i Finland.  

Till de mer kritiserade förslagen i rian hör slopandet av den skattefria cykelförmånen som många har reagerat på. Då vi nu i efterhand fått ta del av kalkyler som visar på att det såväl ur folkhälsoaspekt som direkt skatteflödesmässigt inte nödvändigtvis ser ut att bli någon inbesparing anser jag att regeringen bör ompröva det beslutet. Detta kan komma att ske i höst då nästa års budget tas fram.  

På min egen agenda denna vår ligger flera viktiga lagförslag och reformer som har direkt inverkan på österbottningarnas vardag. I april inledde riksdagen behandlingen av jaktlagen där stamvårdande jakt på varg, björn och lo ses över. Inom samma ämne gav vi i miljöutskottet på valborg vårt utlåtande till EU-kommissionens förslag om att i EU sänka vargens skyddsstatus. Utskottet stödde självklart det förslaget och efter omröstning med siffrorna 15–2 gav vi ett mycket skarpt utlåtande som regeringen har med sig i fortsatta EU-förhandlingar.  

I riksdagens förvaltningsutskott behandlas för tillfället en reform av statens regionförvaltning. Reformen är omfattande och rör 4800 statliga tjänstemän. NTM-centralerna kommer bli livskraftscentraler, Valvira och regionförvaltningsverken går ihop till att bli en tillstånds- och övervakningsmyndighet, och vissa funktioner flyttar från NTM-centralerna till Livsmedelsverket. Reformen har ett brett stöd bland såväl myndigheter som näringsliv och väntevärdet är att slutresultatet blir snabbare processer och förenklad byråkrati.  

Paketet är också ihopkopplat med den omtalade ’’en lucka’’ principen då det kommer till tillstånden för byggandet av energiproduktion och industri. Längs med vägen har vi inom SFP fått arbeta hårt med att garantera regional närvaro för respektive myndighet i både Vasa och Karleby. Slutresultatet ser efter mycket arbete ut att bli bra, och det förklaras endast med SFP:s regeringsmedverkan.  

Slutligen vill jag tacka för alla röster i kommunalvalet. Det starka stödet förpliktigar och jag är redo att tillsammans med övriga i kommunfullmäktige fortsätta arbetet för Korsholmarnas och regionens bästa. 

Kolumn ÖT 19.4.2025

Regeringen håller nästa vecka sin halvtidsöversyn och presenterar samtidigt budgetramarna för nästa års statsbudget. Förhandlingarna kommer att gälla såväl tillväxtåtgärder men även nedskärningar. I skrivande stund är det för tidigt att gå desto mera in på var vi kommer att landa nästa vecka. Det enda som kan garanteras är att alla alternativ ligger på bordet. SFP har redan länge krävt att man i halvtidsrian ska fokusera mera på tillväxt. Vi behöver balans i ekonomin i samband med alla inbesparingar. Att statsministern fler gånger påpekat att halvtidsrian är en tillväxtria, tyder på att han delar vår syn. Frågan är om de två andra regeringspartierna gör det samma.  

På min egen agenda i vår ligger flera viktiga lagförslag och reformer som har direkt inverkan på österbottningarnas vardag. Förra veckan inledde riksdagen behandlingen av jaktlagen där stamvårdande jakt på varg, björn och lo ses över. Enligt sakkunniga inom såväl jägarförbundet och producentorganisationerna är ytterligare justeringar till ministerns förslag som nu behandlas i riksdagen nödvändiga om vi inte vill riskera att domstolarna fortsätter sätta stop för den stamvårdande jakten. Denna fråga riskerar prova regeringens förtroende med tanke på den breda opinionen för ökad jakt i samhället.  

I riksdagens förvaltningsutskott behandlas för tillfället en reform av statens regionförvaltning som är omfattande och berör 4800 statliga tjänstemän. NTM-centralerna kommer bli livskraftscentraler, Valvira och regionförvaltningsverken går ihop till att bli en tillstånds- och övervakningsmyndighet, och vissa funktioner flyttar från NTM-centralerna till Livsmedelsverket. Reformen har brett stöd bland såväl myndigheter som näringsliv och väntevärdet är att slutresultatet blir snabbare processer och förenklad byråkrati. Paketet är också ihopkopplat med den omtalade ’’en lucka’’ principen då det kommer till tillstånden för byggande av energiproduktion och industri.  

Längs med vägen har vi inom SFP fått arbeta hårt med att garantera regional närvaro för respektive myndighet i både Vasa och Karleby. Det handlar om regional specialkunskap och språkliga frågor som återkommande gånger har behövt bevakas. Då frågor behöver stämmas av med grundlagsenliga rättigheter och tydligt också besvaras av dom hade det inte skadat om andra partier med starkt mandat i regionerna hade hjälpt till. Slutresultatet ser efter mycket arbete ut att kunna bli bra, och det förklaras endast med SFP:s regeringsmedverkan.  

Helgens kommunal- och välfärdsområdesval blev på många håll en nagelbitare. Jag vill börja med att tacka alla kandidater och alla som gick och röstade. De invalda i både kommuner och välfärdsområden har en tung period framför sig där tuffa beslut ännu väntar. Att också andra partier regionalt nu får ta mer ansvar i att balansera ekonomierna runtomkring i Österbotten ser jag inte nödvändigtvis som en negativ sak. Vi är alla gemensamt i denna ansträngda situation. Det vi däremot inte får glömma är att vi verkar på det området i landet där framtidens industri vill investera, där arbetslösheten är lägst och där människorna är friskast. Vi genererar mer inkomster än våra gemensamma utgifter kostar. Detta bör såklart synas då kommuners statsandelar ses över och välfärdsområdens finansiering fördelas. För SFP är det frågan om självklarheter.