Kolumn i Vasabladet 13.12.2025

Den kommunala ekonomin kämpar med sviterna från vårdreformen. Så ser det ut i hela landet och även om det är en klen tröst har vi i Vasaregionen tack vare en hög sysselsättning, högklassiga skolor, lönsam exportindustri och lediga företagstomter väldigt mycket bättre förutsättningar att själva påverka vår framtid. Det gör vi efter bästa förmåga och nya företagsetableringar är regelbundet på agendan. Men tyvärr får också den mest inbitna optimisten medge att då effekter från kriget i Ukraina, det globala handelskriget och en allmän nationell stagnation i ekonomin känns till, fördröjs också de bästa av planer med följden att kommunerna får anpassa sig efter det. Korsholm är inget undantag och kommunstyrelsen fattade därför beslut om nya samarbetsförhandlingar på sitt senaste möte.  

I media har också rapporterats om en konsultrapport som beställdes våren 2025 som föreslår anpassningar genom några skolstängningar och samma öde för alla kommunens mindre daghem. Det är värt att upprepa kommunstyrelseordförande Karps ord, rapporten är en rapport bland många och att stänga daghem har inget politiskt stöd i Korsholm. Under mina år i Korsholmspolitiken har det i våra offentliga beslut aldrig funnits ett så starkt stöd för de mindre daghemmen. Att skolnätverket med såväl 
pedagogiska som ekonomiska argument går mot större lärcentran har vi som alltid 
uppskattat också de små skolorna fått acceptera. Med facit på hand har också 
resultaten tack vare duktiga lärare, personal och ändamålsenliga byggnader visat sig 
över förväntan. Men de lokala mindre daghemmen tillför så väldigt mycket mer än motsvarande skolor. Att detta av många ses som en identitetsfråga är något jag uppskattar och i detta var kommunfullmäktige tydlig då budgeten för 2026 behandlades i november och våra bindande målsättningar slogs fast. 

På riksplanet föll den så kallade statsandelsreformen. Under hösten har vi sett över 10 olika alternativ som regeringspartierna internt inte kunde enas kring. I Österbotten fanns i det som föll såväl vinnare som förlorare. Nu borde regeringen tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp så nästa regering har bättre förutsättningar att lyckas reformera den kommunala ekonomin och frågan är om det i samband med detta arbete börjar pratas om en kommunreform.  

Den kommunala ekonomin är dock i jämförelse med välfärdsområdenas stabil. Svenska riksdagsgruppen har hela hösten i otaliga möten med ansvariga ministrar uppbackade av Österbottens välfärdsområde påtalat att finansieringen till välfärdsområdena kräver stora korrigeringar. Här har vi ännu inte nått resultat, men jag är övertygad om att vi inom snar framtid kommer hitta nödvändiga lösningar för en mer rättvis finansiering till landets välfärdsområden. 

Resultat till viktiga projekt blev det däremot då statsbudgeten godkändes i finansutskottet här i veckan. Utöver de traditionella infrastruktursatsningarna är jag nöjd över att vi har lyckats hitta finansiering till flera organisationer som stöder de mest utsatta i samhället, till projekt med kulturell koppling och till organisationer som stärker primärnäringarna. Och på tal om primärnäringarna, ett av mandatperiodens bästa och mest väntade beslut förväntas med stor majoritet kunna fattas slutligen i början av nästa vecka. Äntligen inför vi stamvårdande licensjakt på varg, lo och björn.  

Det här är min sista kolumn innan riksdagen går på jullov. Därför vill jag passa på att tacka alla läsare för det gångna året och önska alla en god och fridfull jul och ett gott nytt år.  

Kolumn i ÖT 6.12.2025

Freden kan vara bra, dålig eller en kompromiss. Så utryckte sig republikens president Alexander Stubb i onsdags. Väldigt lite tyder för tillfället på det första alternativet även om freden i Ukraina och Europa idag är närmare än den varit sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina.

Jag tror att alla som läste det första utkastet på USA:s 28 punkters fredsplan för några veckor sen ganska fort insåg att tåget till en bra fred därmed gick. Med bra fred menas en fred där det angripna landet behåller sin självständighet, behåller sin suveränitet, återfår sina förlorade landområden och därtill ersättning för återuppbyggnaden.

USA:s 28 punktersplan för freden mellan Ryssland och Ukraina innehöll de flesta element för en dålig fred, helt i linje med kraven som angriparen ställt. Det här var utgångsläget i några av de viktigaste förhandlingarna sen slutet av andra världskriget. Då president Stubb säger att vi nog bör förbereda oss på en annorlunda fred än den vi själva har tänkt har han nog säkert rätt. Men han säger också att det bara är Ukraina som kan godkänna fredsvillkoren. Finland och Europa ska stöda Ukraina.

Idag firar vi vår självständighetsdag. En självständighet vi aldrig har kunnat ta förgivet och där vi har våra veteraner av tacka för att vi bevarat självständigheten i 108 år liksom Ukraina har sina soldater att tacka för att de är ett självständigt land idag. I Finland vet vi hur det är att tappa landområden, inte suveränt kunna fatta beslut och därtill betala krigsskadestånd. Fredsvillkoren för Finland efter vinter- och fortsättningskrigen var mycket tuffa – och egentligen var det med EU-medlemskapet 1995 och NATO-medlemskapet 2023 som man kan säga att vi nådde suveräniteten helt.

Fredsprocesser är svåra och bara för att vapnen tystnar betyder det inte att allt blir som förr. Det vet Finland och därför kommer vårt agerande i utrikespolitiken framöver spela en nyckelroll i upprätthållande av freden, byggande av demokratin och framför allt i det antagligen successiva stärkandet av Ukrainas suveränitet.

En rikssvensk politiskt liberal debatttidning bad mig här i veckan skriva en kolumn om hur finländska beslutsfattare ser på försvars- och säkerhetspolitik. Frågan ställdes sådär som om hur kan ni vara så eniga och hur kan ni fatta besluten så fort? Nato, stängningen av gränsen eller utträdet ur Ottawafördraget för att nämna några. Jag inledde texten med att min farfar lärde mig som barn att leksaksvapnet lämnar i farstun och fortsatte med att vårt samhälle är byggt utgående från ett totalförsvar är utformat som en diamant. Då alla bitar fungerar lämnar också ryssen sina vapen i farstun.

Ukraina står nu inför sin historias tuffaste beslut. Till vilket pris kan de gå med på fred och få slut på dödandet? Priset får inte vara för högt för att de ska kunna återuppbygga samhället och skapa sin egen diamant likt det vi har gjort.  Finland ska i alla läge vara ett land som stöder Ukrainas eget beslut och hjälper dem vidare. Likasinnade länder behöver hålla ihop då man har en sådan granne i öst som Finland och Ukraina.

Med dessa, idag lite mer allvarliga ord vill jag utrrycka min tacksamhet för att få leva i ett fritt och suveränt land och önskar allihopa en fin självständighetsdag.

https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/server/api/core/bitstreams/cdb2a074-64d3-4cfc-86d5-e2a882570502/content

Kolumn i Sydin 22.11.2025

Som förvaltare av offentliga medel är tider då skattelistorna publiceras lämpliga för tack till de företag som möjliggör arbetsplatser och själva via samfundsskatten bidrar till samhällsbygget. Bakom ett lyckat bokslut eller i bästa fall många år av fina resultat står så gott som alltid en risktagning, hårt arbete, innovationer, noggranna kalkyler och en fingertoppskänsla för marknaden man agerar på. Ett gott exempel är Dermoshop i Korsnäs som redan på 90-talet lanserade sin webbshop. Företaget är en av landets näthandelspionjärer som då och nu visar på att det går att göra näringslivsmässiga under från en liten landsbygdsort som Korsnäs - hatten av.

Men hur mår riktigt den inhemska näthandeln? Jo den omsätter mer och mer till följd av våra förändrade köpbeteenden.  Tyvärr har såklart ökningen inte enbart positiva följder. Bortser man från dagligvaruhandelns jättar som åtnjuter oligopolstatus ser vi butiker inom olika segment tvingas lägga ner eller flytta då ekonomin inte längre går ihop. Och det riktigt stora problemet är att en allt för stor del av det som köps, förvärvas via snabbmodeappar så som Temu eller Shein. Kinesiska storbolag som inte ger någon garanti, inte säkerställer produkternas säkerhet för användare, inte garanterar etisk produktion, bevisligen stjäl patenterade mönster och framförallt inte betalar en euro i skatt till Finland.

Enligt tullens statistik kom det till Finland år 2024 28 miljoner paket med ett värde under 150 euro. I år förväntas antalet stiga till 50 miljoner paket. Det torde inte råda något tvivel kring att situationen har blivit ohållbar och att följderna blir drastiska om vi inte agerar. För tillfället behandlas i riksdagen ett medborgarinitiativ i ämnet som jag varmt stöder och därtill ser också EU över sin politik. I tider då det pågår handelskrig får man fråga sig varför inte detta lösts för länge sen. Men förhoppningen är att vi både nationellt och inom EU snabbt får till stånd reglering som skyddar våra företag, dess butiker, webbshoppar och produkter. Framförallt oss användare.

Från mer till mindre byråkrati. I torsdags välkomnade vi äntligen förslaget på jaktlagen som betyder att bara riksdagen nu håller tempo så införs licensjakt på varg i januari som inte kan överklagas. Det är för tidigt att utropa seger i den över 10 åriga vargproblematiken. Men vi är nu närmare en sund rovdjurspolitik än någonsin förr.

Kolumn i ÖT 8.11.2025

Då vi i veckan har firat Svenska Dagen tänkte jag använda denna kolumn till att reflektera hur det svenska i Finland riktigt mår. Då jag själv för 10 år sedan blev aktiv SU:are och SFP:are var svenskan och dess ställning på tapeten mest varje dag. Sannfinländarnas ungdomsförbund gjorde videon där piskrapp på domkyrkans trappor skulle symbolisera ”pakko-ruotsi”. Studentsvenskan hade slopats och Sipiläs regering beredde en vårdreform som skulle ha tagit fulljouren från Vasa centralsjukhus. Det gjordes försök som förvisso föll platt, men där kommuner kunde välja att t.ex. undervisa i ryska istället för svenska.   

I den här jämförelsen är den politiska verkligheten vi lever i idag något helt annat även om det är hemskt att tvingas inse att det svenska i Finland till viss del har kunnat andas ut tack vare att ingen idag pratar om affärer med Ryssland. Betyder detta då att vi kan ta vårt språk förgivet? Nej verkligen inte. Det svenska i Finland måste försvaras varje dag. Hade inte SFP exempelvis fått in över 30 skrivningar gällande svenska språket och Finlands tvåspråkighet i regeringsprogrammet, så hade nog min vardag i riksdagen sett väldigt annorlunda ut.   

Trots att dessa utmärkta skrivningar ger ett stadigt ryggstöd i de politiska förhandlingarna kräver vart enda ett lagförslag och förordning genomläsning med finlandssvenska glasögon. För bästa input behövs de främsta politiska medarbetarna och de bästa organisationerna omkring. Det nätverk som vårt finlandssvenska utbildnings- och kulturnät, föreningsliv, vårt näringsliv, vår lokala och regionala offentliga sektor och våra lokala partiorganisationer bildar är grund för allt det vi jobbar med politiskt och det är detta som är det vi kallar det svenska i Finland. Men att se bakåt då man jämför hjälper föga då det är framtiden som spelar roll. Även om vi idag kan tycka att hoten minskat ger en överblick på den offentliga ekonomin orsak till oro också för det svenska i Finland. Då våra kommuner tvingas till tuffa nedskärningar riskerar språkundervisningen lida. Då inte exporten växer är det färre som via sitt arbete gör affärer utanför Finland. Då vi gör Finland till ett mindre attraktivt land att flytta till kan vi inte garantera att de som integreras på svenska i Österbotten blir fler. Då vårdkostnaderna stiger och välfärdsområdena tvingas till anpassningar försvinner arbetsplatser på landsbygden, vilket i sin tur riskerar göra vår Österbottniska landsbygd mindre attraktiv att bosätta sig på. Därtill är det ett faktum att den digitala världen med sociala medier och AI medför helt egna utmaningar som vi bara som samhälle behöver hantera.   

Utmaningarna för det svenska i Finland lär hänga med oss framöver. Även om de grundlagsenliga rättigheterna inte idag direkt är hotade, så hotas den svenskspråkiga servicen av landets dåliga ekonomi.  Det bästa receptet för detta är privata investeringar, ekonomisk tillväxt och ökad export. Här är Österbotten redan i topp och som jag ser det sitter vi ännu en gång på nycklarna till Finlands framgång och vi gör det främst på älskat modersmål.  

Kolumn i Sydin 1.11.2025

För några veckor sen kom alla riksdagspartier förutom ett som ställde sig utanför överens om att den offentliga skuldsättningen ska regleras i lag. Linjeringen lyder att skuldsättningen inte får överstiga 60 % av BNP och på sikt inte gå över 40 %. Just nu ligger den på knappt 90 %. Nedskärningar och minskad låntagning är såklart inte de enda verktygen regeringar har. Tillväxt i ekonomin är såklart att föredra. Problemet är bara att någon sådan har vi inte sett på 18 år. Även om prognoserna nu ser rätt goda ut. Mycket tackvare att framförallt exportföretagen som nu börjat investera. Men att tro på enbart tillväxt är nog lite som att tro på jultomten. Också nedskärningar och offentliga effektiveringsreformer lär i framtiden bli aktuella, helt oberoende färg på regeringar.  

Den regering som vi sitter i nu ärvde en vårdreform med ett finansieringssystem som bevisligen inte fungerar. SFP som också i den SDP ledda regeringen påtalade dess brister redan innan den blev verklighet - och nu i höst har vi domstolsbeslut på att vi hade rätt. Från Södra Karelen har vi i oktober fått läsa att välfärdsområdet måste få sin ekonomi i balans även om det i praktiken betyder så drastiska uppsägningar av vårdpersonal att de i praktiken inte längre skulle ha förutsättningar att ge grundlagsberättigad vård till dem som behöver. Därtill har det i höst framkommit att vissa välfärdsområden anställt landets bästa diagnostiker, eller bästa är nog fel ordval. Men de som bjuder högst och ger patienterna de mest ’’värdefulla’’ diagnoserna som enligt senaste THL element i finansieringssystemet ger bäst utdelning. Nu karikerar jag, men den som fuskar bäst vinner mest och att täcka underskott har fått högre prioritet än grundfrågan i att alla ska ha rätt till vård. Själva välfärdsområdena är det nog inget fel på, men finansieringsmodellen borde nu utvecklas till en mer rättvis och långsiktig modell som tryggar områdenas verksamhet. Något som SFP, med stöd av SF och KD nu driver i regeringen.  

Som utbyss är det med spänning man får följa med de initierade samgångsdiskussionerna som tagit ny fart i Syd-Österbotten. Med hänvisning till skuldspärren, men också allmänt den offentliga ekonomin dit våra kommuner hör, befolkningsutvecklingen och vad denna innebär för behov och förutsättningar att upprätthålla allt från småbarnspedagogik till utbildning på andra stadiet, planläggning och näringslivspolitik tror jag att Syd-Österbotten nu gör klokt i att nu sätta sig vid ritborden och fundera på en hurudan region man vill ha om 20 år. Det borde vi också göra i Vasaregionen och i norr. Min bästa gissning är att vi senast efter nästa riksdagsval 2027 ser fröna till en ny kommunreform 2030 gro. Frågan är om Österbotten som så ofta kan vara före sin tid även är i denna fråga?  

Kolumn i VBL 18.10.2025

I veckan har en parlamentarisk arbetsgrupp kommit fram med en långsiktig lösning till reglerandet av Finlands skuldsättning, som idag uppgår till 180 mrd. Politiskt är det stort att alla partier utom vänstern för första gången har enats om en skuldspärr. Ekonomin har inte vuxit på 18 år och vi lånar helt enkelt för mycket. Skuldbromsen kommer flytta diskussionen från hur mycket vi borde spara till konkreta åtgärder. Det är klart att tiden med obegränsad ekonomisk politik är slut och nu går vi in för en tidsperiod med en stramare offentlig ekonomi.  

Samtidigt är det centralt att vi fokuserar på reformer som ökar antalet investeringar, arbetsplatser och export. Därtill behöver vi garanterat fortsätta se över vilka offentliga utgifter och hurudan byråkrati vi vill ha. Allt detta hör till ämnen som vi i regeringen satsar på eller ser över. Som exempel kan nämnas att i budgeten för 2026 minskar över 400 milj i statlig byråkrati.  

Då ekonomin för hoppningsvis snart växer, har vi också råd att öka på de offentliga tjänsterna. Men först är det på vårt ansvar att trygga det mest centrala: Utbildning, vård och omsorg, inrikes säkerhet, försörjningsberedskap och försvar. I nuvarande takt går vi även miste om dem, då vi endast har svåra nedskärningar kvar i arsenalen. 

Sysselsättningsläget som på nationell nivå är katastrofalt ser i olika regioner väldigt olika ut. Här hos oss i Österbotten är arbetslösheten låg, och jag ser inga tecken på att den skulle försämras framöver. Våra företag investerar aktivt, och nya företag etablerar sig i vår region. Vi har däremot problem med att få tillräckligt med kunnig arbetskraft till vår region, och det kommer i framtiden att orsaka utmaningar för företagen.  

Då vi läser om USAs beställning av isbrytare vet vi att Österbotten har en central roll i att förse dem med motorer och annan teknik. Då vi arbetar med investeringar i gröna omställningen har vi stora projekt på gång i Kristinestad, Korsnäs, Vasa, Korsholm, Kronoby och flera andra ställen i Österbotten som kräver arbetskraft nu, inte om fem eller tio år. Vi behöver smidigare sätt att locka arbetskraft, både genom utbildning och ett smidigt och fungerande system som stöder arbetskraftsinvandring inom de branscher som har svårast att hitta personal. Men vi behöver också enkla vägar för de som mist sina jobb i andra delar av Finland. Det betyder att vi behöver bygga bostäder, bli bättre på att välkomna och integrera.  

Tillväxt är efter skuldspärrsöverenskommelsen vårt enda alternativ om vi inte vill montera ner det vi kallar den nordiska välfärdsmodellen.  

Älgjakten är inledd och som bilist och skogsägare vill jag tacka var och en jägare som ställer upp och förvaltar viltstammen. Det rådande vargläget gör att många väljer att inte använda sina jakthundar, något vi i riksdagen är mycket medvetna om. Lagen som bereds för att vi äntligen i vinter kunna införa licensjakt på varg framskrider. Internt inom regeringen handlar tvistefrågan främst om på vilken nivå i antal räknade individer stammen i framtiden bör ligga på.  SFP driver på en så låg nivå som med forskarstöd i ryggen är möjlig och enligt vår bedömning borde det betyda att antalet vargar i Finland bör räknas i hundratal börjandes med siffran 1.  

Kolumn i ÖT 4.10.2025

Är våra samhällen rustade för att hantera främmande makts drönare kring vår kritiska infrastruktur? Svaret måste vara jakande men de senaste veckorna har visat att vi behöver satsa mer. Flygplatser i Danmark, Norge och Sverige har blivit drabbade av koordinerade drönaröverflygningar, vars effekter är utspridda. En drönare kan stoppa flygtrafiken i många timmar, men också göra annan skada eller samla information som vi inte vill dela med oss av.  

Försvarsmaktens del i det vi kallar drönarmur är inte särskilt svårförstådd. Det som däremot blir mer komplicerat är frågan kring polisväsendets och gränsbevakningens ansvar, skyldigheter och verktyg i plötsliga situationer. Kring detta arbetar vi nu på högvarv för att garantera att hela kedjan i hela landet fungerar den dagen vi möter motsvarande hot som de våra grannländer nyss upplevt. Nästa års statsbudget innehåller flera budgetsatsningar för att stärka både den inre och yttre säkerheten. 

På tal om budgeten, nästa års budget är likt de 15 senaste åren en som bygger på underskott och därmed ökar vår gemensamma lånebörda. Vi har redan länge sen passerat läget då det inte längre går att spara bort vårt underskott som inför nästa år föreslås bli ca 12 mrd euro. Därför blir de planerade storinvesteringarna inom den gröna omställningen helt avgörande för landets framtida ekonomi. ÖT rapporterade i veckan om vilka företag i Österbotten som sökt regeringens skattgottgörelsestöd. Jämfört med övriga områden står Österbotten minsann ut. Från miljardsatsningen i vätgas av Koppö i syd via Gigaområdet och energiklustret i Vasaregionen till den banbrytande aluminiumsatsningen på gränsen mellan Kronoby och Karleby ser vi seriösa aktörer som för tillfället ligger i olika faser av sina för Finland helt avgörande projekt. Vårt ansvar som beslutsfattare på alla nivåer är att göra vårt yttersta för att dessa investeringar kan ros i land. 

Till detta hör att trygga tillgången på fossilfri energi. Därför gör SFP allt som krävs för att t.ex. den kommande områdesanvändningslagen eller andra faktorer inte omöjliggör byggande av mer vindkraft.  Visst, vi brukar säga att Österbotten som landskap snart börjar bli utbyggt till max. Men ännu finns det framför allt projekt kopplat till Arctials aluminiumfabrik som nödvändigtvis behöver få framskrida. Och med tanke på alla andra storprojekt i landet så som datacentraler och stålverk skulle vi göra oss en björntjänst om vi omöjliggjorde utbyggnad längre österut. 

Avslutningsvis några tankar om vår byråkrati. Inom vår mycket påkostade statsförvaltning börjar vi vara på en sådan nivå att det snart inte går att spara mer. Regeringen har de senaste åren tvingat mer eller mindre alla myndigheter till nedskärningar och om jag lyfter exemplen, skatteförvaltningen, DVV (tidigare magistraten), LVV och Livskraftsbyråerna ( tidigare AVI och NTM-centralerna ) ser jag inte hur det ska gå att spara mer utan att det påverkar serciven. Ett ställe jag däremot ser behov av en totalreform är livsmedelsverket där en mycket stor del av de som arbetar med landsbygdsförvaltningen arbetar. Idag finns i Finland ca 40 000 lantbrukare och inom landsbygdsförvaltningen arbetar 4000 byråkrater. Det kan inte vara så att det på 1 byråkrat som handlägger och övervakar ska gå 10 producenter.  

Kolumn i Sydin 20.9.2025

Höstterminen i Finlands riksdag kretsar långt och mycket kring statens budget. En budget som igen är stram och innehåller både satsningar men också en del nedskärningar. Det som är viktigt att markera är att hur stort avtryck just SFP lämnade i budgetförslaget. Då man jämför med finansministerns ursprungliga budgetförslag som skulle ha slagit mycket hårt mot välfärdsområdena, kommunerna, tredje sektorn och de allra svagaste i samhället är så gott som alla nämnda nedskärningar avvärja. Istället gör vi fler satsningar med målet att nå tillväxt, något vi verkligen behöver. 

I veckan publicerades en ny befolkningsprognos som sträcker sig till 2050. Prognosen stärker den information vi redan har, att befolkningen minskar och att detta främst sker på landsbygden. För Sydösterbottens del ser befolkningsprognosen oroväckande ut. Om befolkningen förväntas minska med upp till -30% är det senast nu hög tid att göra vad man kan för att vända trenden. Lokalt handlar det om att stöda företagande och att locka nya investeringar, det handlar om att våga satsa i utbildning och stöda tredje sektorn så att alla känner sig sedda. Det här är vi i Österbotten generellt duktiga på, men vi måste öka takten. 

Mitt parti har länge arbetat för att Finland ska bli ännu mer barnvänligt, men det är mer eller mindre omöjligt att öka barnafödseln via politiska beslut. Men däremot är det andra vägen ganska lätt att öka otryggheten och därmed minska unga vuxnas intresse att bilda familj. Social trygghet, säkra arbetsplatser och en säker framtid är A och O. 

Men så som prognoserna ser ut både gällande befolkningsstrukturen och Finlands ekonomi kommer vi aldrig kunna hålla nuvarande servicenivå utan en stabilt hög invandring. Forskarna bakom befolkningsprognosen säger det rakt: ’’Väljer vi att inte satsa på invandring för vi börja nedmontera samhällsservicen och väljer vi att satsa på invandring behöver regionerna se till att integrera de som kommer’’. 

Då det kommer till arbetskraftsinvandring finns det i världen olika modeller. Undertecknad och mitt parti förespråkar en modell som påminner om den kanadensiska modellen med poängsättning. Med influenser därifrån kunde skapa raka stigar för invandrare med väntande arbetsplats i Finland, specialkunskap som behövs eller släktband mm. Poängsättningen kan prioritera regioner som Österbotten och därtill behöver staten via kommunerna och tredje sektorn stöda integrationen. 

Modellen är inget jag tror vi kommer kunna verkställa under denna mandatperiod. Men för nästa period är jag hoppfull om att vi kan lyckas reformera arbetskraftsinvandringen. För Österbotten är detta en ödesfråga för hur vår framtid ser ut.

Kolumn Vasabladet 6.9.2025

Regeringen presenterade sent på tisdagskvällen sitt budgetförslag som om några veckor kommer börja behandlas i riksdagen. Då man jämför det utkast som finansministern presenterade för ungefär en månad sedan med det förslaget som nu ligger på bordet väcks åtminstone inom mig frågan om någon finansminister tidigare har satt så mycket av sin egen prestige på spel, för att sedan förlora på så gott som alla plan. Vi lyckades eliminera alla nya nedskärningar till kommunerna, välfärdsområdena, tredje sektorns sociala organisationer och bemanningsstödet till sjöfarten. Därtill dämpade vi sparandet för integrationen, i praktiken hålls biståndspengarna orörda och landets skyddshem får nödvändiga extrasatsningar så som även moderskapslådan och studerandes måltidsstöd.

Västkustpaketet som redan tidigare har godkänts innehållande flera satsningar längs med riksåttan och Vasa hamnfarled snabbas därtill på och skogsavdraget höjs. En fråga jag personligen är mycket nöjd med är regeringens 30 miljonerssatsning för att få unga ut i arbetslivet. Redan som förbundsordförande för Svensk Ungdom år 2017 drev vi något vi kallade för en ungdomsreservering i beskattningen, nu förverkligar regeringen ett rekryteringsstöd i form av ungdomssedlar för att unga lättare ska kunna hitta jobb.

För oss inom SFP står det klart att vår plats är i regeringen där vi har möjlighet att påverka. Därför förvånar det mig hur framför allt finskspråkig media också denna vecka målade upp en bild om SFP kunde tänkas lämna regeringen. Den som vill påverka kan inte vända i dörren, och SFP vänder inte i dörren. Däremot har vi sen den senaste rasismskandalen uppstod stött statsministern i hans linjeringar om vilka spelregler som gäller och tiden lär visa om alla regeringspartier respekterar statsministerns spelregler.  

Påverkan sker dagligen. I riksdagen kommer vi i höst att arbeta med flera stora lagpaket som endera redan ligger på våra arbetsbord eller som förväntas komma när som helst. För egen del kommer områdesanvändningslagen, spellagstiftningen och upphandlingslagen höra till de större frågorna. Därtill är planen att reformen av kommunernas statsandelar ska gå vidare och i skrivande stund finns här flera frågetecken kring helheten för våra Österbottniska kommuner som vi inom SFP såklart tillsammans bevakar.

Slutligen vill jag ägna några rader till minne av min avlidne kollega och vän socialdemokraten Eemeli Peltonen som allt för ung och under mycket tragiska omständigheter gick bort i augusti. Att se Eemelis tomma stol i såväl plenum som i förvaltningsutskottet har varit mycket tungt för oss alla i arbetsgemenskapen. Eemeli kommer inte tillbaka. Men hans sätt att konstruktivt över partigränserna arbeta utan att söka onödiga konflikter kommer åtminstone jag minnas och ha med mig. Jag tror att vi alla har avlidna förebilder som påverkar hur vi agerar i olika situationer och då det kommer till ledamot Peltonen är han en sådan nu för väldigt många. Må han vila i frid!

Kolumn Vasabladet 22.6.2025

Riksdagen har hållit ett högt tempo för att bli klar med de lagpaket som har behövt fås i mål innan sommaruppehållet, och om inget oväntat sker tar den nationella politiken nu paus. I veckan har vi bland annat röstat om sametingslagen, inlösningslagen och utträdet ur Ottawa-avtalet, tre viktiga lagar som förbättrar vår beredskap och stärker Finlands lagstiftning på viktiga områden. Speciellt nöjd är jag med inlösningslagen som stärker markägarens rättigheter, speciellt stolt är jag över att SFP efter många år lyckades driva sametingslagen i mål och den frågan jag själv har arbetat mest med är utträdet ur Ottawa-avtalet som möjliggör infanteriminor vid en eventuell krigssituation. I miljöutskottet har vi dessutom behandlat den problematiska frågan kring naturbeten på utskottets initiativ. Vi har hört sakkunniga i riksdagen och kommit fram till att det behövs snabba lösningar för att inte värdefulla vårdbiotoper ska gå förlorade. Och delvis som ett resultat av detta stiger nu stödbeloppen redan för i år.  

Sommaruppehållet innebär såklart inte att allt arbete pausas. Den regionala intressebevakningen och den globala bevakningen av Finlands intressen fortsätter som vanligt. Speciellt då det kommer till säkerhets- och försvarsrelaterade frågorna utgår jag från att det under rådande säkerhetspolitiska läge kan komma att krävas kontakt mellan myndigheter och beslutsfattare också i sommar.  

Nästa vecka samlas Natoländerna till sitt toppmöte i Haag, där beslut ska fattas om nya finansieringsramar inom alliansen. USA har pressat medlemsländerna att öka sina försvarsutgifter markant, vilket har speciellt stora konsekvenser i Europa där många länder ännu idag inte ens uppnår nuvarande krav på 2 % av ländernas BNP. USA har krävt att nivån lyfts markant och tydligt redan under president Bidens tid signalerat att man inte ensamma tänker stå för Europas säkerhet. För mig är det klart att vi lever i en tid där osäkerheten ännu riskerar öka, och då är det absolut nödvändigt att vi som frontlinjeland driver att vi kollektivt i Europa tar ansvar. Därför stöder jag Natos generalsekreterare Ruttes förslag om att NATOs nya mål blir 5 % av BNP där 3,5 % går till ’’hårda försvarsutgifter’’ och 1,5 % till andra relaterade utgifter som kan vara infrastruktur eller försörjningsberedskapssatsningar. Detta är också Finlands officiella linje.  

Inför hösten har vi många stora frågor som väntar på behandling. Vi kommer få en ny penningspelslag, börja behandla den nya områdesanvändningslagen, revidera upphandlingslagen och livsmedelslagen för att nämna några av paketen som ligger på mitt bord. I höst är statens budget igen i behandling. Vi kan förvänta oss tuffa förhandlingar och säkert vissa nya nedskärningar vid sidan om tillväxtåtgärder som SFP alltid driver. 

Jag vill i det här skedet tacka läsarna för mitt första år som riksdagsledamot. Jag upplever att dialogen med österbottningarna löper smidigt och är tacksam för den växelverkan som stärker intressebevakningen. Med dessa tankar vill jag önska er all en riktigt fin och varm sommar. 

Kolumn ÖT 07.06.2025

Veckan som gick var minst sagt intressant i riksdagen där vi för tillfället behandlar flera stora utrikes- och säkerhetspolitiska frågor i både utskott och plenum. I plenum debatterades utträdet av Ottawa-avtalet, dvs att tillåta användningen av infanteriminor igen. Då Finland avskaffade minorna år 2012 var säkerhetsläget väldigt annorlunda. Det var en stabil tid med östgrannen Ryssland, och världen rustade i snabb takt ner. Då vi nu 13 år senare ser på världen kan jag bara konstatera att vi tyvärr är i en helt motsatt situation. Finland, som de flesta andra länderna måste rusta upp på grund av ett aggressivt och oförutsägbart Ryssland. Det som är viktigt att poängtera är att Finland inte har som mål att direkt placera ut några minor, men vi gör det möjligt ifall en säkerhetspolitiska läget vid östgränsen ytterligare förvärras. Utöver Finland har Lettland, Litauen och Polen dragit samma slutsatser denna vår och ingått samma process för att lämna Ottawa-avtalet. 

Riksdagen behandlade också den så kallade avvisningslagen och godkände den i onsdags med nödvändiga 5/6 majoritet. Den tillfälliga lagen gör det möjligt att trycka tillbaka personer från tredje länder som Ryssland använder som instrument i sin hybridkrigsföring. Lagen är juridiskt problematisk eftersom den bryter mot såväl EU-lag som våra internationella förpliktelser. Samtidigt har vi en skyldighet att garantera säkerheten för finländarna och tyvärr är vår och våra myndigheters bedömning att lagen behövs tills att EU ger oss andra verktyg att hantera hybridattacker så som instrumentaliserad inresa. 

Under våren har vi också tagit stora framsteg i rovdjurspolitiken, tryggat finansiering för regionflygen, gjort stora beslut om skattesänkningar för att verkligen få fart på tillväxten och framförallt har vi klarat av att skjuta ner förslag om nya nedskärningar i vården. 

Ett område där regeringen ännu har ogjort arbete hittar vi inom livsmedelssektorn, primärproduktionen och i konkurrenslagstiftningen. Ingen kan ha missat bristen på malet kött i butikerna. Men alla är inte ännu helt insatta i att Finland har bland Europas lägsta producentpriser. Till och med så låga att det har börjat synas polska slaktbilar i vissa delar av Finland. En fungerande marknad på europeiskt plan. De utländska slaktbilarna kan vi inte stoppa med lag. Men däremot borde vi kunna reglera handelns centraliserade inköpsorganisationer. Rådande brist på nötkött är inget nytt fenomen, låg lönsamhet under allt för lång tid har lett till att produktionen av kött har minskat och nu betalar vi gemensamt priset för det. Jag inledde kolumnen med vår yttre säkerhet och frågorna där vi tryggar gränsen. Trots att vi får starkare gränsskydd kan vi inte pusta ut då köttdisken gapar tom. Om vi inte lyckas råda bot på felfördelningen av matpriset skriver vi om 10 år kolumner om beten som växer igen, jämför inhemskt kött med lyxprodukter som kaviar, och tvingas leva på antibiotikastint protein från länder där djurvälfärd är ett okänt begrepp alternativt annat utländskt växtprotein som rest från andra sidan jordklotet. Det jag beskriver är framtiden om vi inte fåt bukt på handelskedjornas prispolitik. Regeringen har orsak att öka tempot. 

Kolumn Vasabladet 31.5.2025

Riksdagen börjar komma i mål med förlängningen av den tillfälliga avvisningslagen som vid behov ger oss laglig rätt att trycka tillbaka personer som mobiliseras över gränsen av en aggressiv stat. I tisdags godkände förvaltningsutskottet där vi hela våren har hört sakkunniga i ämnet sitt betänkande om lagen om instrumentaliserad inresa, som den heter på riktigt. Vi pratar om samma lag som förra sommaren tog till mitten av juli att behandla och som i enlighet med grundlagen godkändes med 5/6 delars majoritet. Utan att föregå 5/6 delars majoritet av riksdagen vågar jag ändå sätta i text att eftersom anfallskriget i Ukraina fortgår, Ryssland fortsätter sina hybridattacker mot väst och det i den ryska doktrinen uttryckligen pratas om instrumetalisering av människor ges Finland inga andra alternativ än att se till att vi håller gränsen stängd och har verktygen att agera om det värsta skulle ske. Såväl på det militära som civila planet. 

Under de närmaste veckorna kommer vi i riksdagen att fatta beslut om många centrala försvarspolitiska linjer. Ansvaret för försvarsfrågorna i svenska riksdagsgruppen tilldelades mig från och med maj eftersom vår ordinarie medlem, kollegan Otto Andersson, är föräldraledig fram till hösten. 

Vi har under våren behandlat den försvarspolitiska redogörelsen, stödet till Ukraina och börjat höra sakkunniga om att lämna Ottawa-fördraget eller i klarspråk tillåta truppminor igen i Finland. Därtill går diskussionen het om höjningen av våra försvarsanslag. Inom NATO kommer man under sommaren att fatta beslut om att höja kraven på medlemsländerna satsningar i vårt gemensamma försvar, Vi kommer sannolikt att landa någonstans mellan 3% och 4% av BNP, själv förespråkar jag det högre. För oss handlar det mer om hur satsningarna riktas och vad som klassas som försvarssatsningar. Görs linjeringarna rätt kan satsningar på europeisk järnvägsbredd, investeringar i våra hamnar och flygfält eller varför inte en fast förbindelse vara projekt som kan delfinansieras med de allierades medel. 

Det är också klart att vi kommer att kunna utnyttja mer EU-medel att slutföra projekt som förbättrar Finlands helhetsförsvar. Därför stöder vi många av de goda förslagen som EU-kommissionen gett om hur de resterande pengarna i många EU-program ska fördelas innan 2027. Vår utmaning såväl inom NATO som EU är att få andra att förstå vikten av gemensamma medel som kanaliseras till områden där de kan komma att behöva användas och inte t.ex. Portugal eller Beneluxländer. 

Förutom det redan nämnda är flera andra stora lagpaket endera redan godkända eller på slutrakan innan riksdagen tar sommaruppehåll. Förra veckan fick vi äntligen gjort positiva ändringar i jaktlagen. Om några veckor torde vi bli klar med utskottsbehandlingen om reformen av statens regionförvaltning och en lag som ger gränsbevakningen större befogenheter i utredningsarbete. Jag tror att det enda lagpaketet på mitt arbetsbord som tyvärr inte direkt kan klassas som en trygghetslag är spellagstiftningen och införande av ett licenssystem. Den motiveras dock med andra argument där tyvärr faktum är att tiden för Veikkaus monopol har sprungit förbi. Nu är målet att skapa ett licenssystem där så stor del som möjligt av pengarna stannar i finländsk idrott, i förebyggande mot spelproblem och vården. Till den delen är också spellagstiftning trygghetsfokuserat.

Kolumn Sydin 24.05.2025

Våren långt kommen, åkergrödorna börjar vara sådda och i riksdagen är tempot högt. I och med svenska riksdagsgruppens ordförande Otto Anderssons föräldraledighet turar jag honom i försvarsutskottet vid sidan om mina ordinarie förvaltnings- och miljöutskott. Försvarsutskottet har inte särskilt många beslutsärenden, men däremot hålls många sekretessbelagda möten under jord där informationsutbyte mellan Försvarsmakten, försvarsministeriet och riksdagen har högsta prioritet. Under mina första veckor i försvarsutskottet har vi hunnit börja behandla Ottawa fördraget, politiken kring stödet till Ukraina, regeringens försvarspolitiska redogörelse och statsrådets redogörelse kring de offentliga finanseringa. Därtill går diskussionen het kring vilken nivå på försvarsanslag som NATO i sommar kommer ålägga sina medlemsländer. Siffror över 3% närmare 4% av BNP har nämnts och för Finland handlar det om hur satsningarna riktas mer än vilken storlek de har. T.ex. kan sägas att försvarsmateriel, pansarvagnar och flygplan som Portugal investerar i antagligen aldrig kommer att användas i Portugal. Hur kan vi i Finland maxa nyttan av hela NATOs investeringar? Kan satsningar på europeisk järnvägsbredd, investeringar i våra hamnar eller en fast förbindelse finansieras med försvarsanslag och NATO medel? Inte helt osannolikt.  

Ett annat för landets säkerhet stort steg togs då regeringen förra veckan presenterade ett förslag om att höja åldern och öka reserven. Genom att utöka reserven med över 130 000 personer kommer vi att i början av 2030-talet ha en reservstyrka på en miljon. Finland är världskänd för sin höga försvarsvilja och starka reserv och med detta stärker vi den ännu mer. 

Och på tal om gränsen, i förvaltningsutskottet som ansvarar för gränsbevakningen och Finlands inrikes säkerhet har vi hela våren arbetat med förlängningen av den tillfälliga pushback-lagen som vid behov ger oss laglig rätt att trycka tillbaka personer som mobiliseras över gränsen av en aggressiv stat. Vi pratar om samma lag som förra sommaren tog till mitten av juli att behandla och som i enlighet med grundlagen godkändes med 5/6 delars majoritet. Utan att föregå 5/6 delars majoritet av riksdagen vågar jag ändå sätta i text att eftersom anfallskriget i Ukraina fortgår, eftersom Ryssland fortsätter sina hybridattacker mot väst och eftersom det i den ryska doktrinen uttryckligen pratas om instrumetalisering av människor ges Finland inga andra alternativ än att se till att vi håller gränsen stängd och har verktygen att agera om det värsta skulle ske. Såväl på det militära som civila planet.

Kolumn i Vasabladet 03.05.2025

Förra veckan presenterade regeringen sin halvtidsöversyn, även kallad halvtidsria och gjorde därtill nya linjeringar i den ekonomiska politiken. Inom SFP krävde vi på förhand att rian behövde fokusera på tillväxt, och vi hade också som utgångsläge att det inte går att skära i välfärdsområdenas finansiering. Nu sänks skatten på företagande och arbete för alla, välfärdsområdenas finansiering rörs ej, däremot måste statens förvaltning fortsätta spara, företagarnas pensionsförsäkring ska göras om och dessutom satsas 40 miljoner på forskning och utveckling inom energiomställningen. Det sistnämnda är pengar vi kan vänta oss se mycket av i vår region. Vi har också tryggat finansieringen för de väg- och hamnprojekt som är aktuella i Österbotten. Man måste komma ihåg att Finland inte har haft ekonomisk tillväxt på snart 20 år. Lägg därtill in den globala handelns osäkerhet i ekvationen så anser jag att det hade varit oansvarigt att inte fatta beslut som gör att det i framtiden är mer attraktivt att arbeta och investera i Finland.  

Till de mer kritiserade förslagen i rian hör slopandet av den skattefria cykelförmånen som många har reagerat på. Då vi nu i efterhand fått ta del av kalkyler som visar på att det såväl ur folkhälsoaspekt som direkt skatteflödesmässigt inte nödvändigtvis ser ut att bli någon inbesparing anser jag att regeringen bör ompröva det beslutet. Detta kan komma att ske i höst då nästa års budget tas fram.  

På min egen agenda denna vår ligger flera viktiga lagförslag och reformer som har direkt inverkan på österbottningarnas vardag. I april inledde riksdagen behandlingen av jaktlagen där stamvårdande jakt på varg, björn och lo ses över. Inom samma ämne gav vi i miljöutskottet på valborg vårt utlåtande till EU-kommissionens förslag om att i EU sänka vargens skyddsstatus. Utskottet stödde självklart det förslaget och efter omröstning med siffrorna 15–2 gav vi ett mycket skarpt utlåtande som regeringen har med sig i fortsatta EU-förhandlingar.  

I riksdagens förvaltningsutskott behandlas för tillfället en reform av statens regionförvaltning. Reformen är omfattande och rör 4800 statliga tjänstemän. NTM-centralerna kommer bli livskraftscentraler, Valvira och regionförvaltningsverken går ihop till att bli en tillstånds- och övervakningsmyndighet, och vissa funktioner flyttar från NTM-centralerna till Livsmedelsverket. Reformen har ett brett stöd bland såväl myndigheter som näringsliv och väntevärdet är att slutresultatet blir snabbare processer och förenklad byråkrati.  

Paketet är också ihopkopplat med den omtalade ’’en lucka’’ principen då det kommer till tillstånden för byggandet av energiproduktion och industri. Längs med vägen har vi inom SFP fått arbeta hårt med att garantera regional närvaro för respektive myndighet i både Vasa och Karleby. Slutresultatet ser efter mycket arbete ut att bli bra, och det förklaras endast med SFP:s regeringsmedverkan.  

Slutligen vill jag tacka för alla röster i kommunalvalet. Det starka stödet förpliktigar och jag är redo att tillsammans med övriga i kommunfullmäktige fortsätta arbetet för Korsholmarnas och regionens bästa. 

Kolumn ÖT 19.4.2025

Regeringen håller nästa vecka sin halvtidsöversyn och presenterar samtidigt budgetramarna för nästa års statsbudget. Förhandlingarna kommer att gälla såväl tillväxtåtgärder men även nedskärningar. I skrivande stund är det för tidigt att gå desto mera in på var vi kommer att landa nästa vecka. Det enda som kan garanteras är att alla alternativ ligger på bordet. SFP har redan länge krävt att man i halvtidsrian ska fokusera mera på tillväxt. Vi behöver balans i ekonomin i samband med alla inbesparingar. Att statsministern fler gånger påpekat att halvtidsrian är en tillväxtria, tyder på att han delar vår syn. Frågan är om de två andra regeringspartierna gör det samma.  

På min egen agenda i vår ligger flera viktiga lagförslag och reformer som har direkt inverkan på österbottningarnas vardag. Förra veckan inledde riksdagen behandlingen av jaktlagen där stamvårdande jakt på varg, björn och lo ses över. Enligt sakkunniga inom såväl jägarförbundet och producentorganisationerna är ytterligare justeringar till ministerns förslag som nu behandlas i riksdagen nödvändiga om vi inte vill riskera att domstolarna fortsätter sätta stop för den stamvårdande jakten. Denna fråga riskerar prova regeringens förtroende med tanke på den breda opinionen för ökad jakt i samhället.  

I riksdagens förvaltningsutskott behandlas för tillfället en reform av statens regionförvaltning som är omfattande och berör 4800 statliga tjänstemän. NTM-centralerna kommer bli livskraftscentraler, Valvira och regionförvaltningsverken går ihop till att bli en tillstånds- och övervakningsmyndighet, och vissa funktioner flyttar från NTM-centralerna till Livsmedelsverket. Reformen har brett stöd bland såväl myndigheter som näringsliv och väntevärdet är att slutresultatet blir snabbare processer och förenklad byråkrati. Paketet är också ihopkopplat med den omtalade ’’en lucka’’ principen då det kommer till tillstånden för byggande av energiproduktion och industri.  

Längs med vägen har vi inom SFP fått arbeta hårt med att garantera regional närvaro för respektive myndighet i både Vasa och Karleby. Det handlar om regional specialkunskap och språkliga frågor som återkommande gånger har behövt bevakas. Då frågor behöver stämmas av med grundlagsenliga rättigheter och tydligt också besvaras av dom hade det inte skadat om andra partier med starkt mandat i regionerna hade hjälpt till. Slutresultatet ser efter mycket arbete ut att kunna bli bra, och det förklaras endast med SFP:s regeringsmedverkan.  

Helgens kommunal- och välfärdsområdesval blev på många håll en nagelbitare. Jag vill börja med att tacka alla kandidater och alla som gick och röstade. De invalda i både kommuner och välfärdsområden har en tung period framför sig där tuffa beslut ännu väntar. Att också andra partier regionalt nu får ta mer ansvar i att balansera ekonomierna runtomkring i Österbotten ser jag inte nödvändigtvis som en negativ sak. Vi är alla gemensamt i denna ansträngda situation. Det vi däremot inte får glömma är att vi verkar på det området i landet där framtidens industri vill investera, där arbetslösheten är lägst och där människorna är friskast. Vi genererar mer inkomster än våra gemensamma utgifter kostar. Detta bör såklart synas då kommuners statsandelar ses över och välfärdsområdens finansiering fördelas. För SFP är det frågan om självklarheter. 

Kolumn Vasabladet 22.2.2025

På måndag är det exakt tre år sedan Rysslands fullskaliga anfallskrig började i Ukraina. Då man följer internationell politik blir det tydligt att vi lever i en förändrad världsordning. Han i Vita huset har anammat Kremls retorik, amerikanska sändebud på säkerhetskonferensen i München vacklar i sina uttalanden och därpå följande möten utan Ukraina eller EU i Saudi-Arabien leder till europeiska krismöten i Paris och Bryssel. Vi ser att diplomati och tålamod inte längre är centrala begrepp när det gäller internationella relationer och därtill stundar ett handelskrig där världens konsumenter lär stå som betalare.  

Då den stora majoriteten österbottningar ikväll bänkar sig framför Mello för att stöda KAJ hoppas jag alla tar till sig deras budskap ’’ångon opp å släpp all stress idag’’. Ikväll ser vi ett praktexempel över varför staten, kommunerna och stiftelsevärlden behöver satsa på kultur. Utan dom här satsningarna hade vi inte fått se då en trio från Vörå går upp scen i Nordens största musiktävling. Jag är säker på att Kevin, Axel och Jakob ikväll kommer att få miljoner och även mig att för stunden släppa det onda och oroliga i världen och jag frågar mig när det är dags för nobelstiftelsen att tilldela fredspriset till någon kulturaktör?  

På måndag fortsätter Finlands navigering globalt. Vår president och vår regering har i dessa frågor fullt stöd av Finlands riksdag och som tidigare konstaterat ser vi i vår demokrati inga konflikter mellan regering och opposition. Finland kommer fortsättningsvis stöda Ukraina, Finland kommer via EU kräva att Ukraina och EU deltar i fredsförhandlingarna där inte en part kan diktera villkoren, Finland ställer sig positiv till att EU tar gemensamma lån för att stärka försvaret vid EU:s yttre gränser och Finland är redo att då det blir läge delta i återuppbyggnaden av Ukraina. Att Finlands röst i EU väger tungt bekräftas av att statsministern och europaministern i torsdags stod värd för ett toppmöte med 5 EU-kommissionärer på besök i Finland. Då de gamla EU ledarnationerna vacklar ställer vi oss upp tillsammans med Norden och Baltikum och tar ansvar. 

Ansvar ska var och en också ta om några veckor då det hålls kommunal och välfärdsområdesval. Den som känner att den har extra många åsikter eller helst ett litet kall att bidra till samhällsutvecklingen lokalt, i idrotts- och kulturfrågor som ger allmänt välmående, i bildningsfrågor som lägger grunden för allt eller i näringslivspolitiken som om den görs rätt stimulerar företagen att våga satsa och mycket mer borde kandidera i kommunalvalet. Brinner man mer för social- och hälsovården eller räddningsväsendet tror jag det ännu finns plats på listan till välfärdsområdesvalet. Vi lever i tuffa ekonomiska tider där inbesparningar endera redan har gjorts eller behöver göras. Samtidigt behöver vi undvika kortsiktiga inbesparingar som på längre sikt gör mer skada än nytta. Det här är inte raketforskning utan frågor där människor i alla åldrar och från alla branscher kan bidra. Och vill du inte göra det hoppas jag åtminstone att alla går och röstar i båda valen den 13.4. 

Sydin 15.2.2025

Regeringens målsättningar att minska byråkrati, underlätta byggande och snabba på tillståndsprocesser går vidare till nästa etapp nu 2025. En lucka principen där målsättningen är att olika tillståndsprocesser ska kunna handhas så långt som möjligt från en och samma instans, i rast takt och med enbart helheten som överklagningsbar bereds för tillfället i regeringen och under våren ser jag fram emot att få börja arbeta med dom här frågorna i riksdagen. I Österbotten, men också på många andra håll i landet ser vi nu flera stora industriprojekt ta fart och vi kan vänta oss att många nya MKB processer, miljötillstånd och förhoppningsvis bygglov söks redan i år.  

Ett annat område där det strömlinjeformade en lucka principen inte lämpar sig är frågan om människornas kost och Finlands försörjningsberedskap. I sedvanlig ordning tillsattes för många år sen statens näringsdelegation med experter inom kost och i sedvanlig ordning lämnades den politiska styrningen utanför. Delegationen bestående av forskare och experter fick göra sitt arbete i fred. Tyvärr valde delegationen att enligt sig själva enbart fokusera på hälsoaspekter och enligt mig dessutom veva in opportunistisk klimatpolitik. Slutresultatet blev på så vis förödande att om vi följer rekommendationerna blir vi tvungna att drastiskt öka vår import av växtbaserade protein för människoföda.  

Hur kan vi då lösa denna problematik? Kunde regeringen direkt riva upp den fristående delegationens beslut och skriva om de nationella kostråden? I princip kunde den, men vad tror vi då sker nästa gång då det är andra partier som styr? Däremot kan och borde vi fatta ett principbeslut om vilka aspekter som bör beaktas nästa gång kostråden uppdateras. Aspekter som bör tas med är försörjningsberedskap och självförsörjning. Utöver hälsa och klimat som självklart också är viktiga element då de offentliga tallrikarna serveras.  

Då vi under pandemitiden och i början av Rysslands anfallskrig såg en tydlig trend kring att befolkningen, företagen och myndigheterna ställde om sina prioriteringar så att inhemskt, försörjningsberedskap och självförsörjning prioriterades ser vi tyvärr nu några år senare trender i motsatt riktning. Därför är det bra att påminna om att grundläggande element i vår vardag så som vatten, mat, energi, telekommunikation, medicin och andra livsviktiga förnödenheter så långt som möjligt alltid bör gå att tillgodose befolkningen också om luft och sjövägen skulle vara stängd, för från grannen i öst lär vi inte köpa något på lång tid. 

Österbottens Tidning 8.2.2025

Republikens president sa vid riksmötes öppning i onsdags att vi lever i oredans tid. Det påståendet tror jag vi alla kan skriva under då man ser på den globala politiken och för oss som nation gäller det att på alla vis försöka navigera rätt. Det gäller lokalt, regionalt, nationellt i EU och globalt.  

Den här veckans kolumn tar avstamp från ett hotellrum i Toronto eftersom jag som medlem i riksdagens förvaltningsutskott den här veckan har varit på mandatperiodens mer avlägsna studieresa, till Ottawa och Toronto. Därav är veckans kolumn mer formulerad som en öppen reserapport med mina tankar om vart vi är påväg och hur vi i Finland kunde navigera bättre. Utskottets huvudteman för resan har varit migration, integration, språkliga rättigheter och inrikes säkerhet.  

Mer om detta längre ner, men man kan inte skriva från Nordamerika utan att låta bli att lyfta det handelskrig som startade ungefär samtidigt som vi boardade flygen från Finland. President Trump hotade med 25% tariffer på de flesta mexikanska och kanadensiska produkter och som motivering användes argument som att den livsfarliga drogen fentanyl väller in från nämnda länder. I Kanadas ses argumentationen som tragikomiskt då över 80% av de vapen som gatugängen här skjuter med kommer in via USA. Enligt den kanadensiska gränsbevakningen som vi träffade i måndags visar statistik att 0,5% av den fentanyl som når USA kommer via Kanada.  

Den politiska förklaringen till att fentanyl används som slagträ i debatten har att göra med att ländernas gemensamma NAFTA-avtal stipulerar att frihandeln med berörda NAFTA-produkter kan avbrytas om någon form av nationell kris uppstår. Fentanylsituationen i USA är en krissituation och som vi känner Trump har han inga problem med att köra rakt i kurvorna och skylla på Kanada för införseln, vi talar alltså om 0,5%. Med exakt samma körstil sköts hotet om 25% tariffer upp med 30 dagar natten mellan måndag och tisdag finsk tid då Trump nöjde sig med att Kanadensarna satsar några hundra miljoner på kontrollerna vid gränsen. Ett beslut som Kanada tog för flera veckor sen, och inte alls efter hoten om tariffer. Hur som helst spelar det ingen roll om man frågar kanadensiska myndigheter, företag eller privatpersoner. USA och Kanada är på liknande sätt som de europeiska länderna integrerade i varandra och i ett handelskrig finns bara förlorare.  

Än då andra lärdomar från Kanada. Under vårt besök i Toronto har även fått en översikt på hur tvåspråkigheten fungerar i provinsen Ontario med 15 miljoner invånare, där ca 5% är franskspråkiga, är provinsenen jämförbar med Finland och oss som pratar svenska. Liksom hos oss är tvåspråkigheten inte endast ett mantra som påverkar diskussioner, utan en levande del av invånarnas liv, i Kanada dock mer synlig. Vi i Finland har i vår tur bättre tryggat våra språkliga rättigheter i vår grundlag. 

På federal nivå är det här tydligt prioriterat att hela befolkningens språkliga behov är tryggade, men på provinsnivå kan den verkliga servicen ändå mycket starkt variera. I provinsen Quebec där majoriteten talar franska är t.ex. engelskspråkig service ingen självklarhet. Visst låter det ändå rätt bekant? 

Österbottens Tidning 14.12.2024

Året närmar sig sitt slut, och om exakt en vecka ska Finland ha en godkänd budget och förhoppningsvis julfrid i riksdagen. Förhoppningsvis gäller det samma på andra arbetsplatser i hela landet. Var och en är värda en paus tillsammans med nära och kära. I riksdagen ska vi behandla de sista lagpaketen så som sjukhusnätverken och framförallt statsbudgeten, vilket även innebär en hel del debatter och omröstningar. Ur ett finlandssvenskt perspektiv har SFP redan i regeringsförhandlingarna tryggat jouren vid t.ex. Malmska i Jakobstad och i Raseborg. Problemet är att lagen möjliggör att välfärdsområdena kan välja att inte lyssna på lagens andemening som är att tillgodose de språkliga rättigheterna, något som har tyvärr hänt i Västra Nyland där välfärdsområdet för tillfället kör ner det mesta av svenskspråkig service. För SFP är rätten till service på sitt eget modersmål alltid i framsätet och som konsumentupplysning tål det att upprepas att inget annat parti stödde de svenskspråkiga i Västra Nyland, inte Kristdemokraterna som står bakom regeringsprogrammet och inte SDP som vill ge sken av att man försvarar de svaga.  

Tidigare denna vecka fick vi ta del av finansutskottets betänkande för statsbudgeten, vilket inkluderar även de så kallade julklappspengarna. Från denna summa delar riksdagen ut medel till projekt som inte annars nödvändigtvis skulle framskrida. Detta gäller närmast mindre investeringar i vägar, men även understöd till samfund som bidrar till samhället på ett betydande vis. Ur ett Österbottniskt perspektiv kan jag konstatera att vi igen lyckats få igenom många viktiga projekt. Inte minst tilläggsfinansiering för kulturutbildningarna i Campus Allegro som av ekonomiska orsaker i höst stått hotade. 

Då det kommer till vägarna i norr är jag glad för satsningarna på en ny beläggning för Södra Terjärvvägen och Västerbyvägen i Larsmo. Kring julklappspengarna har samarbetet över partigränserna i regeringen löpt utmärkt och alla involverade förtjänar ett varmt tack. 

Jag är även nöjd över att vi igen prioriterar lantbrukarnas rådgivningsorganisation ProAgria och 4H som igen får stöd och därtill främjar vi ny svenskspråkig psykoterapiutbildning, som kommer gynna hela Svenskfinland. 

I miljöutskottet började vi här i veckan arbeta med flera ändringar i miljöskyddslagen som kom till riksdagen i ett minst sagt omaka paket. Förbjud snödumpning i havet, förenklande av biogasanläggningar vid mindre och medelstora djurstallar och nya riktlinjer för vätgasanläggningar har buntats ihop till en lagproposition som miljöutskottet ensam är ålagd att göra betänkande kring. Hur man kom på att slå ihop dessa till ett paket går över mitt förstånd och antagligen var tanken att lagarna problemfritt skulle gå igenom riksdagen utan nån dramatik vilket torde stämma kring snödumpningen och vätgasen. Däremot är det för mig tydligt att vi inte desto mer ökar biogasinvesteringarna på mindre och medelstora djurgårdar om inte anläggningen får ta emot gödsel från också andra gårdar så som utkastet nu linjerar. Med bland annat detta, inlösningslagen, områdesanvändningslagen, implementering av restaureringsförordningen och eventuellt avskogningsförordningen, revidering av de för lantbrukets viktiga marknadslagarna och självklart de rovdjursrelaterade frågorna fortsätter riksdagens arbete ett nytt år. 

Jag önskar er alla en riktigt fridfull jul och ett gott nytt år.  

Vasabladet 6.12.2024

Då vi nu kommit in i december och vi är på slutrakan för året 2024 trappas takten upp och många viktiga lagstiftningsprojekt dras till mål. Största enskilda frågan i riksdagen är såklart nästa års statsbudget, som medfört sina utmaningar då underskottet visar 12,2 miljarder. Ett positivt lyft som jag ändå gärna upprepar är kommande vägprojekt, också nästa sommar kommer det dofta ny asfalt på många orter i Österbotten och det är bra att påminna att utan SFP i regeringen hade så inte skett. 

I mina utskott har vi ännu några lagar kvar att behandla, bland annat inom integration, kommunernas statsandelar och ändringar i naturskyddet då det kommer till snödumpning i havet som vi nu äntligen kommer förbjuda.  

Onsdagen var för mig en stor milstolpe då vi i miljöutskottet godkände vårt betänkande till den nya bygglagen som vi har arbetat med under hela hösten. Byggande är en av samhällets viktigaste hörnstenar, och de ändringar vi nu fått igenom kommer att påverka oss alla. Det som är viktigaste att nämna är att den röda tråden i nya lagen är en förenklad byråkrati och effektiveringen av långsamma processer.  

I veckan fick vi också goda nyheter från Europa, då sänkande av vargens skyddsstatus äntligen tog ett stort steg framåt. Men med detta sagt måste man säga att det nu inte alls är läge att luta sig tillbaka och tro att EU kommer att lösa vår vargproblematik. Processen ute i Europa att faktisk sänka vargens skyddsstatus kan enligt vissa bedömare ta upp till 3 år, och den tiden har vi inte här i Finland var bara i höst över 70 jakthundar brutalt har slitits i bitar där vargarna har farit fram. Vi som länge har krävt att Finland inför stamvårdande jakt och i lag linjerar hur många individer Finland bör ha för att säkerställa en för stammen gynnsam bevarandestatus arbetar fortfarande med detta som mål, och i denna anda kan vi förvänta oss att lagstiftningen går framåt under vintern.  

Slutligen vill jag självständighetsdagen till ära delge min syn på den finska politikens styrka. Till skillnad från så gott som alla andra världens länder märker man ännu 107 år in i vår självständighet att ingen medborgare eller politiker tar den förgivet. Under hösten har vi i riksdagen stridit och debatterat om allt mellan himmel och jord, retoriken kan vara tuff och ibland är nivån mycket låt. Men inte då det kommer till frågorna som rör vår inre säkerhet, inte då det kommer till frågor som rör försvaret och vår yttre säkerhet och inte då det kommer till stödet till Ukraina. I dessa grundläggande trygghetsfrågor står Finland stabilt och enigt, något som vi har de äldre generationerna att tacka för. Det gör mig stolt och som folkvald trygg i att tillsammans med mina kollegor förvalta det arv som våra far- och morfäder i krigen slogs för. En dag hoppas jag ukrainarna kan få uppleva samma känsla. 

Med dessa ord önskar jag er alla en glad och fridfull självständighetsdag i världens bästa land!