Den offentliga skuldspärren bäddar för en kommunreform 2030

Kolumn i Sydin 1.11.2025

För några veckor sen kom alla riksdagspartier förutom ett som ställde sig utanför överens om att den offentliga skuldsättningen ska regleras i lag. Linjeringen lyder att skuldsättningen inte får överstiga 60 % av BNP och på sikt inte gå över 40 %. Just nu ligger den på knappt 90 %. Nedskärningar och minskad låntagning är såklart inte de enda verktygen regeringar har. Tillväxt i ekonomin är såklart att föredra. Problemet är bara att någon sådan har vi inte sett på 18 år. Även om prognoserna nu ser rätt goda ut. Mycket tackvare att framförallt exportföretagen som nu börjat investera. Men att tro på enbart tillväxt är nog lite som att tro på jultomten. Också nedskärningar och offentliga effektiveringsreformer lär i framtiden bli aktuella, helt oberoende färg på regeringar.  

Den regering som vi sitter i nu ärvde en vårdreform med ett finansieringssystem som bevisligen inte fungerar. SFP som också i den SDP ledda regeringen påtalade dess brister redan innan den blev verklighet - och nu i höst har vi domstolsbeslut på att vi hade rätt. Från Södra Karelen har vi i oktober fått läsa att välfärdsområdet måste få sin ekonomi i balans även om det i praktiken betyder så drastiska uppsägningar av vårdpersonal att de i praktiken inte längre skulle ha förutsättningar att ge grundlagsberättigad vård till dem som behöver. Därtill har det i höst framkommit att vissa välfärdsområden anställt landets bästa diagnostiker, eller bästa är nog fel ordval. Men de som bjuder högst och ger patienterna de mest ’’värdefulla’’ diagnoserna som enligt senaste THL element i finansieringssystemet ger bäst utdelning. Nu karikerar jag, men den som fuskar bäst vinner mest och att täcka underskott har fått högre prioritet än grundfrågan i att alla ska ha rätt till vård. Själva välfärdsområdena är det nog inget fel på, men finansieringsmodellen borde nu utvecklas till en mer rättvis och långsiktig modell som tryggar områdenas verksamhet. Något som SFP, med stöd av SF och KD nu driver i regeringen.  

Som utbyss är det med spänning man får följa med de initierade samgångsdiskussionerna som tagit ny fart i Syd-Österbotten. Med hänvisning till skuldspärren, men också allmänt den offentliga ekonomin dit våra kommuner hör, befolkningsutvecklingen och vad denna innebär för behov och förutsättningar att upprätthålla allt från småbarnspedagogik till utbildning på andra stadiet, planläggning och näringslivspolitik tror jag att Syd-Österbotten nu gör klokt i att nu sätta sig vid ritborden och fundera på en hurudan region man vill ha om 20 år. Det borde vi också göra i Vasaregionen och i norr. Min bästa gissning är att vi senast efter nästa riksdagsval 2027 ser fröna till en ny kommunreform 2030 gro. Frågan är om Österbotten som så ofta kan vara före sin tid även är i denna fråga?