Energikrisen visar hur djupt misslyckad vår energipolitik är - nu vaknar energipolitikens syndare

Österbottens Tidning 11.4.2026

Natten till onsdag höll världen andan. Sent på tisdagskvällen var oklart om USA:s president skulle eskalera kriget i Iran eller om de stridande parterna skulle enas om vapenvila. Oddsen pekade kanske mot det förstnämnda alternativet. Resultatet var däremot en något förvånande tillfällig vapenvila. Resultatet blev sänkt råoljepris, att börserna steg och att världsmarknaderna fick en välbehövlig andningspaus. Men vad de verkliga konsekvenserna av vapenvilan är, kan inte ännu förutspås.

Det vi däremot kan, och bör göra, är att se vilka nationella åtgärder vi behöver vidta för att i framtiden minimera störningar i vår ekonomi.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2022 och nu USA och Israels attack på Iran har utlöst två energikriser som uppstått på olika vis. I Rysslands fall handlar det om sanktioner som till en början tog väldigt lång tid att få effekt, och i Irankriget handlar det mer om logistiska störningar från ett krigshärjat område. Europa och därmed Finland, har under flera årtionden totalt misslyckats med sin energipolitik. Så länge som vi är beroende av fossil energi från länder utanför Europa är det vi européer som står för notan, oavsett var den faktiska konflikten pågår. Detta bromsar tillväxten, driver inflationen och sänker invånarnas levnadsstandard. Allt är kopplat till den globala handeln och energipriserna.

Ur ett helhetsekonomiskt perspektiv är omöjligt att förstå de som tvekar på om vi måste fortsätta ställa om till grön energi, särskilt med de senaste energikriserna i färskt minne. Det räcker inte med vind- och solkraft eller med distributionsplikt i bränslepolitiken. Samtidigt är de smartare verktyg än exempelvis den föråldrade dieselskatten eller förbränning av italienskt skräp. Vi behöver radikalt öka vår energiproduktion, och de behöver ske ute till havs, på land, genom ställ- och reglerkraft och med fler kärnreaktorer.

Jag anser att elnäten mellan norra Sverige med Finlands måste kopplas samman bättre. Dragningen av kraftledningen får inte, så som någon tjänsteman utryckte, vara där vi historiskt har investerat. Fokus måste ligga på de områden där det i framtiden kommer byggas ny industri och skapas arbetsplatser. Här sticker Österbotten ut i positiv bemärkelse i näringslivets framtida investeringskarta.

Samma logik gäller drivmedel, det finns ingen framtid med bara ett alternativ till drivmedel. Biogas, elektricitet och biodiesel används redan idag, men de verkliga skatteincitamenten för lönsamma investeringar saknas fortfarande. I framtiden kan vätgas och andra moderna bränslen, som redan existerar på prototypsnivå, bli det normala. Men då får inte EU slösa bort en mandatperiod på att diskutera förbud av förbränningsmotorn så som man gjorde förr förra perioden. Huvudmålet måste vara att kunna producera egen förmånlig fossilfri energi.

Man blir frustrerad då man idag fyller tanken i sin dieselbil, det blir även jag. Men med fötterna stadigt på jorden kan jag ändå le över att vi igen lyckades väcka en lång rad europeiska och finska byråkrater som tagit energiförsörjningen för givet. Sent brukar syndarna vakna och i energipolitiken hoppas jag att de fossila syndarna inte nu somnar om.