Brist på ägg är en rimlig konsekvens då handeln inte betalar för sig

Sydin 2.4.2026

Påsken är här - utöver senaste nytt om kriget i Iran som driver upp de globala energipriserna, har vi kunnat läsa om att det är brist på ägg i butikerna. Detta trots att vi producerar mycket mer än finländarna konsumerar, då Finlands självförsörjningsgrad på ägg är ca 120%. Även om det såklart är synd om någon blir utan sitt påskägg, hävdar jag att det på sikt är positivt att allmänheten får insyn i hur livsmedelsmarknaden fungerar.

För tillfället finns det åtminstone tre livsmedelskategorier där de inhemska producentpriserna är lägre än EU:s medelpris: nöt, får och ägg. I och med våra hårda nationella djurskyddskrav och garantin om en nästan antibiotikafri och helt salmonellafri produkt, förstår var och en att producenternas kalkyl är svår att få ihop. Därför är det fantastiskt att äggpackerierna via exportsatsningar nu har lyckats hitta andra försäljningskanaler där köparen värdesätter produkterna vi producerar. En produkt som vi producerar till ungefär 120% borde det inte vara brist på, så länge köparen är villig att betala.

Eftersom staten inte kan, eller bör blanda sig i prissättning, har regeringen identifierat ett växande problem i livsmedelskedjan som via lagstiftning går att åtgärda. Nämligen handelskedjornas så kallade “private-label” produkter, som mer och mer tar plats i butikshyllorna i stället för livsmedelsindustrins produktsortiment.

Är det något fel på butikernas egna märken? Nej, det behöver det inte vara. Men då vi får höra om fall på fall där större och mindre aktörer inom livsmedelsindustrin mer eller mindre utsätts för utpressning i stil med ’’om ni vill fortsätta sälja så bör ni göra det under butikens märke och till ett lägre pris’’ då måste ansvarsfulla beslutsfattare agera.

Därför reglerar vi nu livsmedelsmarknadslagen så att Europas mest vinstbringande detaljhandel inte längre får favorisera egna märken eller tvinga leverantörer att delge sina recept och därtill får livsmedelsmarknadsombudsmannen mer makt att agera om överträdelser sker. Det här är en topprioritet för oss i SFP.

Inom får- och nötsektorn är självförsörjningen redan förlorad, och tyvärr ser den produktionen inte ut att inom någon snar framtid kunna öka, då handeln inte visar några tecken på att vilja betala mer än EU:s medelpris. Då handeln inte betalar industrin, blir alternativet antingen att sälja produkterna i något annat land, eller sänka producentpriserna.

Men åtminstone gör vi allt vi kan för att i åtgärda där lagstiftningen gynnar den starka och stjälper den svaga, producenten.