Helhetsförsvaret kräver farbara vägar och moderna kärnvapenslagar

Österbottens tidning 14.3.2026

Då snön smälter och tjälen släpper påminns vi om den enorma reparationsskuld som våra vägar har. I riksdagen behandlades nyligen den landsbygdspolitiska redogörelsen, och ungefär samtidigt uttalade sig finansministeriets budgetchef Mika Niemelä till Yle att det inte är realistiskt att upprätthålla dagens servicenivå och skick på vägnätet. Uttalandet måste såklart budgetchefen stå för, men i relation till debatten om landsbygspolitiska redogörelsen, förstår man att vi i framtiden ännu hårdare måste kämpa för varje meter ny beläggning.

Sittande regering är den första på länge som satsar på vägarna, så att reparationsskulden inte ökar. Vi i SFP vet hur viktiga vägarna är. Sett till invånarantalet, försörjer Österbotten med sin sysselsättningsgrad och export, sig själva och några landskap där till. I våra kommuner produceras en stor del av den förnyelsebara energi som hela landet drar nytta av. I livsmedelsproduktionen är vi tillsammans i de Österbottniska landskapen vägvisare. Listan med argument på varför Österbotten kan kräva att vägnätet hålls i ett rimligt skick kan göras hur lång som helst - och det påminner vi om i varje debatt.

Budgetchefens uttalande grundar sig på två beslut som riksdagen fattat, och de kommer påverka inte bara sittande, utan även kommande regering. Besluten om skuldspärren och NATO medlemskapets krav på att öka försvarsutgifterna till 3,5% av BNP och ytterligare 1.5% av BNP för att stöda försvaret, gör att vårt svängutrymme krymper. För mig är det självklart att vägarna, som är avgörande för militär mobilitet, ryms inom ramen för denna typen av utgifter.

Gällande försvarsutgifterna och dess inverkan på statsbudgeten är jag inte särskilt orolig. I onsdags träffade jag flera aktörer inom försvarsindustrin, och det är tydligt att branschen växer globalt – vare sig man vill det eller inte. Prognosen är att den finländska försvarsindustrins omsättning ska fyrdubblas till 2030-talet: från dagens cirka 3 miljarder euro till att cirka 12 miljarder euro, varav över hälften kommer gå på export. Detta är för att Finland är världsledande på flera områden, och våra produkter efterfrågas.

Finland kommer däremot inte gå in i kärnvapenindustrin. Men vårt försvar måste följa den tid vi lever i. Då försvarsmakten, med våra allierade, gör bedömningen att vår kärnvapenlagstiftning är föråldrad måste vi lyssna och agera.  Dagens kärnvapenlag bottnar i ett beslut från 1980-talet, då man var rädd att Sovjet skulle kräva att få placera kärnvapen på Finländskt territorium. Inget annat Nato-land har motsvarnade lagstiftning.

Vi har sedan inträdet i NATO argumenterat att vårt yttersta skydd är NATOs kärnvapenparaply, men i en krissituation bara ord, så länge lagstiftningen förbjuder att ens hantera kärnvapen. Lagändringen görs för att avskräcka. Vi kommer inte tillåta stationering av kärnvapen på finländskt territorium.

Finland måste kunna tryggas också när tryggheten hotas. Vi kan inte lämna landet utan de försvarselement som krävs - på samma sätt kan vi inte glömma bort att trygga landsbygden i helhetsförsvaret. Finlands helhetsförsvar måste vara starkt, och det kan bara uppnås om alla komponenter fungerar och vägarna är farbara.