Den lokala kopplingen är nödvändig för goda nationella beslut
Kolumn i Vasabladet 13.12.2025
Den kommunala ekonomin kämpar med sviterna från vårdreformen. Så ser det ut i hela landet och även om det är en klen tröst har vi i Vasaregionen tack vare en hög sysselsättning, högklassiga skolor, lönsam exportindustri och lediga företagstomter väldigt mycket bättre förutsättningar att själva påverka vår framtid. Det gör vi efter bästa förmåga och nya företagsetableringar är regelbundet på agendan. Men tyvärr får också den mest inbitna optimisten medge att då effekter från kriget i Ukraina, det globala handelskriget och en allmän nationell stagnation i ekonomin känns till, fördröjs också de bästa av planer med följden att kommunerna får anpassa sig efter det. Korsholm är inget undantag och kommunstyrelsen fattade därför beslut om nya samarbetsförhandlingar på sitt senaste möte.
I media har också rapporterats om en konsultrapport som beställdes våren 2025 som föreslår anpassningar genom några skolstängningar och samma öde för alla kommunens mindre daghem. Det är värt att upprepa kommunstyrelseordförande Karps ord, rapporten är en rapport bland många och att stänga daghem har inget politiskt stöd i Korsholm. Under mina år i Korsholmspolitiken har det i våra offentliga beslut aldrig funnits ett så starkt stöd för de mindre daghemmen. Att skolnätverket med såväl
pedagogiska som ekonomiska argument går mot större lärcentran har vi som alltid
uppskattat också de små skolorna fått acceptera. Med facit på hand har också
resultaten tack vare duktiga lärare, personal och ändamålsenliga byggnader visat sig
över förväntan. Men de lokala mindre daghemmen tillför så väldigt mycket mer än motsvarande skolor. Att detta av många ses som en identitetsfråga är något jag uppskattar och i detta var kommunfullmäktige tydlig då budgeten för 2026 behandlades i november och våra bindande målsättningar slogs fast.
På riksplanet föll den så kallade statsandelsreformen. Under hösten har vi sett över 10 olika alternativ som regeringspartierna internt inte kunde enas kring. I Österbotten fanns i det som föll såväl vinnare som förlorare. Nu borde regeringen tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp så nästa regering har bättre förutsättningar att lyckas reformera den kommunala ekonomin och frågan är om det i samband med detta arbete börjar pratas om en kommunreform.
Den kommunala ekonomin är dock i jämförelse med välfärdsområdenas stabil. Svenska riksdagsgruppen har hela hösten i otaliga möten med ansvariga ministrar uppbackade av Österbottens välfärdsområde påtalat att finansieringen till välfärdsområdena kräver stora korrigeringar. Här har vi ännu inte nått resultat, men jag är övertygad om att vi inom snar framtid kommer hitta nödvändiga lösningar för en mer rättvis finansiering till landets välfärdsområden.
Resultat till viktiga projekt blev det däremot då statsbudgeten godkändes i finansutskottet här i veckan. Utöver de traditionella infrastruktursatsningarna är jag nöjd över att vi har lyckats hitta finansiering till flera organisationer som stöder de mest utsatta i samhället, till projekt med kulturell koppling och till organisationer som stärker primärnäringarna. Och på tal om primärnäringarna, ett av mandatperiodens bästa och mest väntade beslut förväntas med stor majoritet kunna fattas slutligen i början av nästa vecka. Äntligen inför vi stamvårdande licensjakt på varg, lo och björn.
Det här är min sista kolumn innan riksdagen går på jullov. Därför vill jag passa på att tacka alla läsare för det gångna året och önska alla en god och fridfull jul och ett gott nytt år.