Vår gemensamma trygghet och Finlands säkerhet på agendan

Kolumn Vasabladet 31.5.2025

Riksdagen börjar komma i mål med förlängningen av den tillfälliga avvisningslagen som vid behov ger oss laglig rätt att trycka tillbaka personer som mobiliseras över gränsen av en aggressiv stat. I tisdags godkände förvaltningsutskottet där vi hela våren har hört sakkunniga i ämnet sitt betänkande om lagen om instrumentaliserad inresa, som den heter på riktigt. Vi pratar om samma lag som förra sommaren tog till mitten av juli att behandla och som i enlighet med grundlagen godkändes med 5/6 delars majoritet. Utan att föregå 5/6 delars majoritet av riksdagen vågar jag ändå sätta i text att eftersom anfallskriget i Ukraina fortgår, Ryssland fortsätter sina hybridattacker mot väst och det i den ryska doktrinen uttryckligen pratas om instrumetalisering av människor ges Finland inga andra alternativ än att se till att vi håller gränsen stängd och har verktygen att agera om det värsta skulle ske. Såväl på det militära som civila planet. 

Under de närmaste veckorna kommer vi i riksdagen att fatta beslut om många centrala försvarspolitiska linjer. Ansvaret för försvarsfrågorna i svenska riksdagsgruppen tilldelades mig från och med maj eftersom vår ordinarie medlem, kollegan Otto Andersson, är föräldraledig fram till hösten. 

Vi har under våren behandlat den försvarspolitiska redogörelsen, stödet till Ukraina och börjat höra sakkunniga om att lämna Ottawa-fördraget eller i klarspråk tillåta truppminor igen i Finland. Därtill går diskussionen het om höjningen av våra försvarsanslag. Inom NATO kommer man under sommaren att fatta beslut om att höja kraven på medlemsländerna satsningar i vårt gemensamma försvar, Vi kommer sannolikt att landa någonstans mellan 3% och 4% av BNP, själv förespråkar jag det högre. För oss handlar det mer om hur satsningarna riktas och vad som klassas som försvarssatsningar. Görs linjeringarna rätt kan satsningar på europeisk järnvägsbredd, investeringar i våra hamnar och flygfält eller varför inte en fast förbindelse vara projekt som kan delfinansieras med de allierades medel. 

Det är också klart att vi kommer att kunna utnyttja mer EU-medel att slutföra projekt som förbättrar Finlands helhetsförsvar. Därför stöder vi många av de goda förslagen som EU-kommissionen gett om hur de resterande pengarna i många EU-program ska fördelas innan 2027. Vår utmaning såväl inom NATO som EU är att få andra att förstå vikten av gemensamma medel som kanaliseras till områden där de kan komma att behöva användas och inte t.ex. Portugal eller Beneluxländer. 

Förutom det redan nämnda är flera andra stora lagpaket endera redan godkända eller på slutrakan innan riksdagen tar sommaruppehåll. Förra veckan fick vi äntligen gjort positiva ändringar i jaktlagen. Om några veckor torde vi bli klar med utskottsbehandlingen om reformen av statens regionförvaltning och en lag som ger gränsbevakningen större befogenheter i utredningsarbete. Jag tror att det enda lagpaketet på mitt arbetsbord som tyvärr inte direkt kan klassas som en trygghetslag är spellagstiftningen och införande av ett licenssystem. Den motiveras dock med andra argument där tyvärr faktum är att tiden för Veikkaus monopol har sprungit förbi. Nu är målet att skapa ett licenssystem där så stor del som möjligt av pengarna stannar i finländsk idrott, i förebyggande mot spelproblem och vården. Till den delen är också spellagstiftning trygghetsfokuserat.