Insändare 30.3.2023

Nu på söndag är det ni, bästa läsare, som avgör Finlands linje de kommande fyra åren. Din röst avgör om vi får en riksdag och regering som prioriterar service på svenska. Valresultatet styr om det finns pengar för vägunderhåll, utbildning och vård också på den österbottniska landsbygden. Nästa riksdag fattar beslut om vår rovdjurspolitik och om vårt skogsbruk. På söndag kan den som inte redan utövat den högsta beslutsmakten i Finland, rätten att rösta i fria val, göra det.

Jag ställde mig till förfogande i valet för att jag kände en stark beställning på min kandidatur. Den känslan har stärkts under de senaste veckorna efter att jag träffat mänskor som berättat om sin vardag, gett goda förslag till reformer och berättat vad de tycker nästa riksdag borde prioritera.

Jag är tacksam för alla människomöten. Jag har lyssnat på uppbyggande kritik och jag har fått uppmuntran. Jag har mött väljare som konstaterat att vi hade lite olika syn i någon fråga men i det stora hela står rätt nära varandra. Jag har lärt mig mycket och jag vill gärna fortsätta med att använda den kunskapen och föra de österbottniska väljarnas talan i Finlands riksdag.

Nu har väljarna makten. Jag står ödmjukt till förfogande och jag är beredd att ta itu med alla utmaningar om österbottningarna så önskar. Valet är ditt.

Insändare 22.3

Finlands lantbrukare upplever den värsta lönsamhetskrisen sen skördarna frös bort strax efter andra världskriget. Handelskedjornas inköpsorganisationer skor sig på Finlands producenter vilket deras rekordhöga resultat för 2022 tydligt bekräftar. Lantbrukarna i sin tur prognostiseras en totalinkomst på 400 miljoner euro, eller en timlön på 4 euro i timmen för 2022. Det borde för alla vara tydligt att så här kan det inte fortsätta. Oberoende av vem som vinner valet, måste nästa regering ta frågan på allvar och gå in för att revidera konkurrenslagstiftningen så att producenternas makt i livsmedelskedjan stärks. Det kan inte vara tillåtet att handeln köper julskinkorna i januari utan kostnadsindex och handelsförfarandet med nätauktioner måste även begränsas. Producenterna i sin tur måste få bättre verktyg att kunna gå ihop på samma sätt som hundratals köpmän och tiotals handelslag gör via sina inköpsorganisationer. Här har vi den stora framtidsfrågan!

Men det finns en annan mycket mer akut fråga, som ännu idag ligger på jord- och skogsbruksminister Antti Kurvinens, Livsmedelsverkets och justitiekanslerns bord.

Det är frågan om den förskjutna tidtabellen för 2023 års jordbruksstöd. I redan ett halvår har vi som arbetar inom producentorganisationerna upprepade gånger påtalat att stödtidtabellen, som presenterades hösten 2022 och som skjuter fram utbetalningen av ca 300 miljoner av stöd för odlingsåret 2023 till våren 2024, betyder akut kassakris, konkurser och nerlagd produktion på många gårdar. Enligt löften från ministern skulle frågan redan ha behövt vara löst. Men det är den inte. Så nu har läget blivit akut. Denna fråga behöver lösas innan riksdagsvalet medan vi har en politisk ledning som har mandat. Vi kan inte låta ärendet kring stödutbetalningarna vänta tills nästa regering tillträder för att lösa den stora framtidsfrågan. Jag förutsätter att minister Kurvinen under regeringens sista dagar presenterar en ny, snabbare tidtabell för att förhindra en akut likviditetskris på många gårdar.

Bästa väljare, ni förstår att det handlar om ödesveckor för lantbruket. Jag är redo att göra mitt allt för att via Finlands riksdag – i ett parti som siktar på regeringsansvar – bidra till lösa att både de akuta och de långsiktiga framtidsfrågorna för Finlands lantbrukare.

Christoffer Ingo

Riksdagskandidat SFP

Insändare 8.3.2023

Vänsterförbundet föreslår i sitt riksdagsvalprogram årliga inbesparingsåtgärder på 500 miljoner euro. En femtedel av detta, eller 100 miljoner euro per år, tänker de ta in genom att höja pensionsförsäkringspremierna för jordbrukarkåren. Förslaget är försåtligt gömt under en rubrik som säger att man vill effektivera förvaltningen av jordbrukarnas och pälsfarmarnas avbytarsystem, men riksdagsgruppens ordförande Jussi Saramo bekräftar för Helsingin Sanomat att det handlar om att höja jordbrukarnas pensionspremie.

Förslaget är inkonsekvent och ytterst ansvarslöst. Naturresursinstitutet Lukes prognostiserar att jordbrukarnas timlön för år 2022 kommer att landa på 4 euro per timme. En förhöjning av pensionspremien innebär en direkt inkomstminskning för jordbrukaren. Vänsterförbundet som i sitt riksdagsvalsprogram kräver en minimilön på 12 euro i timmen är samtidigt beredda att sänka jordbrukarna inkomst med cirka en fjärdedel till en timlön på 3 euro per timme!

Förslaget är ett hån mot jordbrukarkåren, förödande för hela livsmedelskedjan och undergräver Finlands självförsörjningsgrad när den tvärt om skulle behöva höjas. Samtidigt visar förslaget att Vänsterförbundet slogan ”rättvisa för alla, inte bara för några” klingar tomt. Det är skillnad på vilket parti och vilken kandidat man röstar på i valet. För mig är lantbrukets lönsamhet och producenternas inkomster en hjärtefråga. Inkommande riksdag och regering måste revidera konkurrenslagstiftningen och via den vidta åtgärder som stärker producenternas roll på marknaden. Även livsmedelsmarknadslagen som det sittande regeringen gjorde vissa för positiva förändringar ibehöver ytterligare revidering och framförallt får inte nya kostnader påföras landets livsmedelsproducenter utan att till fullo kompenseras. Vänsterförbundet och alla andra som dagligen vill ha mat på bordet borde förstå att hålla tassarna borta från lantbrukarnas socialskydd.

Christoffer Ingo

Riksdagskandidat SFP

Insändare 7.3.2023

Den kommande regeringsperioden kommer, alldeles oavsett vad statsministern heter, att bli en period med strama ekonomiska tyglar. När antalet euron att fördela blir färre är det viktigt att de som finns behöver kanaliseras rätt. En satsning som behöver lyftas fram är det förebyggande arbetet, både ur ett budget- och lagstiftningsperspektiv.

Med kostnaderna för social- och hälsovården överförda till välfärdsområdena från och med i år finns en stor jobspost kvar hos kommunerna, och i långa loppet staten. Det förebyggande arbetet har nämnts som avgörande för hur stor den årliga slutnotan hos välfärdsområdena blir.

För att det förebyggande arbetet inom bildningen ska bli något annat än ord i de här spalterna behövs en fungerande kommunikation och ett delat ansvar mellan skolorna och elevvården. En ungdom som faller mellan stolarna är en ungdom för mycket. Fungerar kommunikationen och samarbetet ger vi unga förutsättningar för en lyckad skolgång men också ett skyddsnät då och om det kommer tyngre dagar.

Att inte satsa här från statligt håll är inte ett alternativ. Nästa regering måste vara en regering som sätter bildningen i fokus. Lika viktigt som bildningen är elevhälsan och det uppsökande arbetet. Vi kan plöja ner åtskilliga miljoner i bildningen som i långa loppet visar sig bli resultatlösa om vi inte prioriterar måendet. Läroplanerna och lärmiljöerna kan vara hur fina som helst om eleverna inte orkar ta sig till skolan.

Ser vi längre fram i åldersspannen är det preventiva arbetet minst lika viktigt. Staten ska inte sätta käppar i hjulen för en pensionär som vill förtjäna det där lilla extra genom att hoppa in och bidra med extra händer inom vården eller småbarnspedagogiken. Istället ska aktiva pensionärer ses som en reell resurs när nativiteten sjunker och bristen på arbetskraft ökar. Ser man inhopp, snuttjobb eller deltid som nycklar till välmående som senior är det självklart att staten med morötter ska möjliggöra det.

Har man bidragit till samhället under ett långt yrkesliv behöver system och lagstiftning anpassas för att möta behov och önskemål när man blir äldre. Välmående på äldre dagar bidrar även det till att den nyss nämnda slutnotan blir lägre och att resurseringen kan styras till annat.

Måendet behöver prioriteras i livets alla skeden. Mår vi bra över generationsgränserna, orkar gå i skolan och orkar arbeta mår Finland också bra.

Christoffer Ingo

Riksdagskandidat SFP

Insändare 2.3.2023

Finländarna är smarta och ser enligt en färsk undersökning den gröna omställningen som en möjlighet att stärka Finlands konkurrenskraft. Jag håller helt och hållet med. Politiken ska uttryckligen fokusera på tillväxt. Då det kommer till våra gröna näringar görs de bästa klimatinsatserna då vi med så få insatser som möjligt kan producera så mycket livsmedel, biomassa och virke som möjligt. Det kräver smarta växtval på åkrarna, aktiv skötsel i skogen och framförallt lönsamhet - någon som betalar för det som produceras. Producerar man i huvudsak biodiversitet behöver någon också betala för det.

Ser man på den österbottniska storindustrin handlar den gröna omställningen mer om att ta fram värdefulla produkter som globalt minskar utsläpp och lokalt ger sysselsättning och exportintäkter. Det industrin behöver är tillgång på kompetent arbetskraft och tillräckligt utbud av högklassig kommunal service och infrastruktur. Kring dom här bitarna har vi mycket ogjort och frågorna är både lokala och nationella.

I riksdagen vill jag driva politik som möjliggör grön tillväxt på alla plan. Det måste vara lönsamt att producera grönt och framförallt ska besluten som tas vara ekonomiskt hållbara på både kort och lång sikt. Beslut som tas får inte vara begränsande. Det finns flera näringslivsfrågor som vi har goda skäl att ta tag i så fort som möjligt t.ex. förkorta behandlingstiderna kring MKB-processer, slopa behovsprövningen för utländsk arbetskraft, minska flitfällor och hålla tillbaka med ny byråkrati.

Finländarna är som konstaterat smarta och veckans nyheter om grön tillväxt och stärkt konkurrenskraft inger hopp om framtiden. Nu gäller det bara att politiken ser både storindustri, småföretag och de gröna landsbygdsföretagen.

Christoffer Ingo

Riksdagskandidat, SFP

Insändare 21.2.2023

Natten till tisdag 21.2 revs en stövare på harjakt av en varg på Österö i Vörå.

En liten bit bort på Bodö samma kväll kom en annan stövare undan med blotta turen och skrapsår av samma varg.

Österbotten är numera fyllt av dräktiga vargtikar och kringströvande hanar som tar allt som står ivägen. Statsmaktens sovande har nu lett till att vargen har tagit över - jägarna talar om att avsluta viltvården - och vi med betande djur vet inte hur vi ska våga släppa ut våra djur nästa sommar.

Det värsta är att det här sker samtidigt som sittande riksdag så sent som i höstas med stor majoritet godkände ett betänkande som kräver en ny riktigt i rovdjurspolitiken. Regeringen där de gröna har tillåtits bromsa gör ingenting.

Riksdagens godkända betänkande lyder enligt följande:

1.      Riksdagens förutsätter att statsrådet påverkar EU på så sätt att vargen för hela Finlands del överförs från habitatdirektivets bilaga IV till bilaga V

2.      Riksdagen förutsätter att referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå inte enbart ska kunna grunda sig på genetik, utan att man med tanke på den totala hållbarheten måste beakta säkerheten, socioekonomiska faktorer och bevarandet av en jaktkultur med jakthund.

3.      Riksdagen förutsätter att statsrådet bereder en proposition om ändring av 41 a § i jaktlagen och lämnar den till riksdagen senast i november 2022

4.      Riksdagen förutsätter att tillstånd för stamvårdande jakt beviljas i så god tid att de med beaktande av eventuellt ändringssökande kan användas under jakttiden och att beviljandet av skadebaserade dispens görs smidigare och att besvär över dem behandlas skyndsamt

5.      Riksdagen förutsätter att jord- och skogsbruksministeriet under den jaktperiod som inleds i höst följer hur bestämmelserna i 4 kap. 5 § i strafflagen fungerar i förhållande till avlägsnande av varg som medför hot eller fara samt förtydligar tillämpningen av bestämmelserna om nödtillstånd genom anvisningar och råd till medborgarna. En redogörelse för dessa åtgärder ska lämnas till riksdagen senast den 28 februari 2023.

Detta godkände riksdagen den 14.10.2022 med rösterna 114 ja, 17 nej och 55 frånvarande.

Jag förstår den jägare som inte längre släpper sin hund. Jag förstår den djurproducent som väljer att hålla djuren inne om den sådana möjligheter har. Och jag förstår att Österbottningarna har tappat tålamodet i vargfrågan.

Men jag hoppas innerligt att Österbottningarna förstår att rösta SFP i nästa riksdagsval och jag lovar personligen att jag inte accepterar vår eventuella regeringsmedverkan om inte förändringar i vargpolitiken prioriteras!

Det är våra marker, våra djur och våra barn vi ska skydda - inte statens brutala rovdjur.

Christoffer Ingo

Fårproducent

Riksdagskandidat SFP

Tal från jubileumsfullmäktige 13.2.2023

Värderade kommunfullmäktige, arvoisa kunnanvaltuusto.

Det är alldeles otroligt, att vi med säkerhet kan säga att vi vet, att det idag för exakt 675 år sen var den första gången som Korsholm omnämndes i skrift. Att det dessutom råkar vara så att den nuvarande kommunstruktur funnits i 50 år är ju roligt, och då tillfälle för ett dubbelkalas ges anser jag att man skall fira ordentligt.

675 år innebär också en lång händelserik historia, men jag kommer inte att berätta den historien eftersom jag hellre fokuserar på framtiden. Jag tänker bara kort reflektera över det som hänt de senaste 50 åren, det är en tidsrymd som flera här har varit med om i sin helhet. Och andra till en mindre del. Jag vänder blicken först mot min vänstra sida, och ser på föregångarna som har lett Korsholm de senaste 50 åren med vördnad.

Jag vill å Korsholms kommuns vägnar rikta ett varmt tack till alla Korsholmare, som sen 1973 endera deltagit i det politiska beslutsfattandet, verkat som anställda inom kommun, idkat näringsverksamhet som sysselsatt kommuninvånare, ordnat med kultur eller på något annat sätt bidragit till att vi har den kommun vi har idag. Under femtio år hinner det hända mycket i en kommun, och då man ser på Korsholms kommun i siffror och statistik har den banne mig hänt mycket. Vi kan vara tacksamma för, att trots alla utmaningar under åren, så har vi ändå det riktigt bra. Tack för det!

Att Korsholm i sin nuvarande form skulle fira 50 år som en självständig kommun, var som vi alla här vet ingen självklarhet. Det fanns de som gärna hade sett en annan väg för 4 år sen, och det måste vi respektera. Sammtidigt var det också alldeles tydligt att en självständig kommun är något som Korsholmarna uppskattar, och då är vår uppgift som politiker att arbeta utgående från det. Den biten tycker jag vi gör bra och blir bättre på. Korsholm kommer nog att fira fler jubileer i framtiden.

Det finns däremot något jag vill utmana och ifrågasätta nu år 2023. Det gäller främst mitt eget parti, men är något som under så många år färgat debatten i den här salen att det därigenom också berör andra grupperingar och alla Korsholmare.
Då Korsholm fyller 50 år är det enligt mig dags att tänka förbi samgångsavtalet från 1973, Korsholm och världen har gått vidare – framtiden är här.

Korsholm har en alldeles unik roll i Vasaregionen, i Österbotten, i Kvarkenregionen och i Finland. Vår unika roll ska avspegla sig i våra styrdokument och med en uppdatering av Korsholmsstrategin nära förestående anser jag att det är tillfälle att säga det högt. Vi behöver se bortom gamla avtal och i stället skapa nya politiska överenskommelser där alla lokala särdrag beaktas, precis som våra föregångare gjorde i början av 1970-talet.

Bästa fullmäktige, som jag ser det är det inte Korsholms roll att vara marknadsföringsorten för storindustrin, vår roll är att genom den företagarvänligaste servicen hjälpa omkringliggande näringsliv att växa, må bra och kunna serva storindustrin.

Korsholms roll är inte heller vara orten dit den utländska arbetskraften vår region nödvändigtvis behöver söker sig. Vår roll är att ha lediga bostäder och det bästa tänkbara naturnära servicenätet i fråga om daghem, skolor, föreningsliv. Vår roll är att vara ställe dit man vill flytta då man börjar se noggrannare på Vasaregionen.

Bästa fullmäktige vår roll, är att modigt våga prioritera och investerar i sådant som skapar tillväxt. Bästa fullmäktige vår roll är att likt våra föregångare erbjuda bästa tänkbar service till alla våra invånare, oberoende vilket ens modersmål är, eller i vilken by man bor.

Kära invånare, förutom det jag listar finns det mycket annat som man kunde identifiera som Korsholms kommuns uppgift i den tid vi lever.

Corona-pandemin, grundandet av Österbottens välfärdsområde och här senaste kriget i Ukraina men också såklart allt positivt kring Gigavasa och övriga storinvesteringar i regionen har lett till att så gott som ingenting är som förr – inte heller Korsholm.

Men jag är övertygad om att vi bästa fullmäktige, tillsammans med skickliga tjänstemän, kan hitta en gemensam riktning, som gynnar Korsholm och våra nuvarande samt kommande invånare i 50 år till.
Och med de här orden önskar jag ett varmt grattis till alla Korsholmare på kommunens födelsedag och förklarar jubileumsfullmäktige öppnat.

Christoffer Ingo

Korsholms kommunfullmäktigeordförande

Insändare från 3.2.2023

För mig är det tydligt att dagens högre kompetenskrav inom småbarnspedagogik tillsammans med en modern läroplan som ställer höga krav på läraren inom den grundläggande utbildningen och införande av personliga lärstigar inom yrkesutbildningen alla har varit goda försök för att höja kunskapsnivån i Finland. Det som däremot har gått fel är den statliga finansieringen för de ökade kraven som ställs på personalen. Kraven är satta på en nivå och finansieringen på en annan. Detta leder till att målsättningen med en jämlik skola blir svår att förverkliga.

Kommande regering behöver se den stora bilden och våga satsa på utbildningen. Då statsbudgeten ska balanseras kan det inte vara på utbildningens bekostnad den här gången.

För att minska byråkratin tror jag det är skäligt att minska andelen projektsatsningar. Budskapet från fältet är att vi nu nått ett läge där bestående satsningar behövs mer än enskilda projekt som t.ex. pandemitiden fylldes med.

Statistik visar att andelen lärare som överväger byta bransch är oroväckande hög (1/3). För att minska på den andelen behövs satsningar på fortbildning, välmående och såklart tillräckligt många kollegor. Här säger det igen sig själv att nuläget blir ojämlikt då den statliga finansieringen är otillräcklig och satsningar på utbildning blir budgeterade enligt kommunernas egen förmåga till finansiering. En annan sak som nödvändigt behövs är ett register över hur många lärare som finns, var de finns och när de förväntas pensioneras. Med den kännedom vi har idag, riskerar vi stå utan behöriga lärare i framtiden och borde med tanke på det öka andelen utexaminerade, både på svenska och finska.

Vi har tuffa ekonomiska år framför oss. Utan att satsa på bildning skjuter vi fram problemen som enligt statistik ökat de senaste 20 åren. Den vägen vill jag inte gå. Jag är övertygad om att framgång och hög sysselsättning är förankrat i högkvalitativ utbildning på alla stadier.

Christoffer Ingo 

SFP

Pressmeddelande från SFP i Österbotten 3.2.2023

I debatten om skogen t.ex. naturvårdslagen, fredningsprocesser, EU-lagstiftning och skogsbruksmetoder har den Österbottniska markägaren den senaste tiden fått ta del av inlägg av politiker och medborgarorganisationer som inte beaktar grundlagens §15 om egendomsskydd som tydlig säger att vars och ens egendom är tryggad. Riksdagskandidat Christoffer Ingo förargas över debatten och tar kraftigt avstånd från all politik och retorik som äventyrar markägarens egendomsskydd.

-          Över 600 tusen finländska markägare ska alltid ha sista ordet då det gäller deras mark. Inom EU-kommissionen arbetar starka krafter som likt lantbrukspolitiken vill flytta styrningen av Finlands skogspolitik till EU-nivå. I den här frågan måste Finland aktivt stå på markägarnas sida, oberoende regeringsbas nästa riksdagsperiod, säger Ingo

I samband med sittande regerings sista tilläggsbudget presenterades den 2.2.2023 meddelar regeringen att 30 000 hektar av Forstyrelsens skogar skyddas. Det handlar om områden som är i begränsad användning eller inte alls aktivt brukas. Ingo ser tillvägagångssättet som klokt, men hoppas att skyddsbenämningen inte bara sätts av statistiska skäl utan också kan motiveras.

-          Vi har under gångna regeringsperiod hört miljöministeriets tjänstemän säga att en orsak till det plötsligt tillkomna skyddsbehovet i Kvarken delvis beror på misslyckade skyddsprocesser i Nyland. Det offentliga naturskyddet ska bygga på verkliga behov och det privata naturskyddet på fri vilja, säger Ingo.

För mer information:

Christoffer Ingo

040-5455472

Insändare från 20.1.2023

I morgonnyheterna (20.1) kan vi läsa om att NTM-centralen återupptar arbetet med översiktsplanen för Hamnvägen. Det är tydligt att befintlig och kommande industri i regionen inte kan utvecklas utan en ny förbindelse från riksväg 3 till hamnen i Vasa. 

Korsholms kommun gjorde för drygt ett år sen en omfattande konsekvensutredning på de två alternativ som går över Korsholms mark. Utredningarna visar både för- och nackdelar som man ganska tydligt kan greppa. 

Undertecknad, och många med mig oroas säkert över att NTM-centralen på grund av brådska och resursbrist inte ordentligt ämnar se på alla tänkbara alternativ. En oro jag tacksamt efter diskussion med direktör Anders Östergård kan dementera. Alla alternativ ligger ännu på bordet. Undertecknad har påpekat och vidhåller att det vore klokt att uppdatera de snart 10 år gamla utredningarna innan beslut om slutlig vägdragning fattas. 

Som fullmäktigeordförande i Korsholm ser jag det som absolut nödvändigt att en vägdragning över Stadsfjärden utreds grundligt. Korsholm kommuns förarbete kring Vikby och Fladan alternativen borde kunna utgöra en god grund även för utredningarna om alternativet över Stadsfjärden. Översiktsplanerna behöver förutom investeringskostnader beakta konsekvenser för lokalt boende, primärproduktion, kommunal utveckling och såklart näringslivets önskemål. För Korsholm, och hela regionen är det viktigt att projektledningen och myndigheterna under hela planeringsprocessen lyssnar på lokalsamhället. 

Christoffer Ingo, 

Kommunfullmäktiges ordförande

Korsholm