Tal från jubileumsfullmäktige 13.2.2023

Värderade kommunfullmäktige, arvoisa kunnanvaltuusto.

Det är alldeles otroligt, att vi med säkerhet kan säga att vi vet, att det idag för exakt 675 år sen var den första gången som Korsholm omnämndes i skrift. Att det dessutom råkar vara så att den nuvarande kommunstruktur funnits i 50 år är ju roligt, och då tillfälle för ett dubbelkalas ges anser jag att man skall fira ordentligt.

675 år innebär också en lång händelserik historia, men jag kommer inte att berätta den historien eftersom jag hellre fokuserar på framtiden. Jag tänker bara kort reflektera över det som hänt de senaste 50 åren, det är en tidsrymd som flera här har varit med om i sin helhet. Och andra till en mindre del. Jag vänder blicken först mot min vänstra sida, och ser på föregångarna som har lett Korsholm de senaste 50 åren med vördnad.

Jag vill å Korsholms kommuns vägnar rikta ett varmt tack till alla Korsholmare, som sen 1973 endera deltagit i det politiska beslutsfattandet, verkat som anställda inom kommun, idkat näringsverksamhet som sysselsatt kommuninvånare, ordnat med kultur eller på något annat sätt bidragit till att vi har den kommun vi har idag. Under femtio år hinner det hända mycket i en kommun, och då man ser på Korsholms kommun i siffror och statistik har den banne mig hänt mycket. Vi kan vara tacksamma för, att trots alla utmaningar under åren, så har vi ändå det riktigt bra. Tack för det!

Att Korsholm i sin nuvarande form skulle fira 50 år som en självständig kommun, var som vi alla här vet ingen självklarhet. Det fanns de som gärna hade sett en annan väg för 4 år sen, och det måste vi respektera. Sammtidigt var det också alldeles tydligt att en självständig kommun är något som Korsholmarna uppskattar, och då är vår uppgift som politiker att arbeta utgående från det. Den biten tycker jag vi gör bra och blir bättre på. Korsholm kommer nog att fira fler jubileer i framtiden.

Det finns däremot något jag vill utmana och ifrågasätta nu år 2023. Det gäller främst mitt eget parti, men är något som under så många år färgat debatten i den här salen att det därigenom också berör andra grupperingar och alla Korsholmare.
Då Korsholm fyller 50 år är det enligt mig dags att tänka förbi samgångsavtalet från 1973, Korsholm och världen har gått vidare – framtiden är här.

Korsholm har en alldeles unik roll i Vasaregionen, i Österbotten, i Kvarkenregionen och i Finland. Vår unika roll ska avspegla sig i våra styrdokument och med en uppdatering av Korsholmsstrategin nära förestående anser jag att det är tillfälle att säga det högt. Vi behöver se bortom gamla avtal och i stället skapa nya politiska överenskommelser där alla lokala särdrag beaktas, precis som våra föregångare gjorde i början av 1970-talet.

Bästa fullmäktige, som jag ser det är det inte Korsholms roll att vara marknadsföringsorten för storindustrin, vår roll är att genom den företagarvänligaste servicen hjälpa omkringliggande näringsliv att växa, må bra och kunna serva storindustrin.

Korsholms roll är inte heller vara orten dit den utländska arbetskraften vår region nödvändigtvis behöver söker sig. Vår roll är att ha lediga bostäder och det bästa tänkbara naturnära servicenätet i fråga om daghem, skolor, föreningsliv. Vår roll är att vara ställe dit man vill flytta då man börjar se noggrannare på Vasaregionen.

Bästa fullmäktige vår roll, är att modigt våga prioritera och investerar i sådant som skapar tillväxt. Bästa fullmäktige vår roll är att likt våra föregångare erbjuda bästa tänkbar service till alla våra invånare, oberoende vilket ens modersmål är, eller i vilken by man bor.

Kära invånare, förutom det jag listar finns det mycket annat som man kunde identifiera som Korsholms kommuns uppgift i den tid vi lever.

Corona-pandemin, grundandet av Österbottens välfärdsområde och här senaste kriget i Ukraina men också såklart allt positivt kring Gigavasa och övriga storinvesteringar i regionen har lett till att så gott som ingenting är som förr – inte heller Korsholm.

Men jag är övertygad om att vi bästa fullmäktige, tillsammans med skickliga tjänstemän, kan hitta en gemensam riktning, som gynnar Korsholm och våra nuvarande samt kommande invånare i 50 år till.
Och med de här orden önskar jag ett varmt grattis till alla Korsholmare på kommunens födelsedag och förklarar jubileumsfullmäktige öppnat.

Christoffer Ingo

Korsholms kommunfullmäktigeordförande

Insändare från 3.2.2023

För mig är det tydligt att dagens högre kompetenskrav inom småbarnspedagogik tillsammans med en modern läroplan som ställer höga krav på läraren inom den grundläggande utbildningen och införande av personliga lärstigar inom yrkesutbildningen alla har varit goda försök för att höja kunskapsnivån i Finland. Det som däremot har gått fel är den statliga finansieringen för de ökade kraven som ställs på personalen. Kraven är satta på en nivå och finansieringen på en annan. Detta leder till att målsättningen med en jämlik skola blir svår att förverkliga.

Kommande regering behöver se den stora bilden och våga satsa på utbildningen. Då statsbudgeten ska balanseras kan det inte vara på utbildningens bekostnad den här gången.

För att minska byråkratin tror jag det är skäligt att minska andelen projektsatsningar. Budskapet från fältet är att vi nu nått ett läge där bestående satsningar behövs mer än enskilda projekt som t.ex. pandemitiden fylldes med.

Statistik visar att andelen lärare som överväger byta bransch är oroväckande hög (1/3). För att minska på den andelen behövs satsningar på fortbildning, välmående och såklart tillräckligt många kollegor. Här säger det igen sig själv att nuläget blir ojämlikt då den statliga finansieringen är otillräcklig och satsningar på utbildning blir budgeterade enligt kommunernas egen förmåga till finansiering. En annan sak som nödvändigt behövs är ett register över hur många lärare som finns, var de finns och när de förväntas pensioneras. Med den kännedom vi har idag, riskerar vi stå utan behöriga lärare i framtiden och borde med tanke på det öka andelen utexaminerade, både på svenska och finska.

Vi har tuffa ekonomiska år framför oss. Utan att satsa på bildning skjuter vi fram problemen som enligt statistik ökat de senaste 20 åren. Den vägen vill jag inte gå. Jag är övertygad om att framgång och hög sysselsättning är förankrat i högkvalitativ utbildning på alla stadier.

Christoffer Ingo 

SFP

Pressmeddelande från SFP i Österbotten 3.2.2023

I debatten om skogen t.ex. naturvårdslagen, fredningsprocesser, EU-lagstiftning och skogsbruksmetoder har den Österbottniska markägaren den senaste tiden fått ta del av inlägg av politiker och medborgarorganisationer som inte beaktar grundlagens §15 om egendomsskydd som tydlig säger att vars och ens egendom är tryggad. Riksdagskandidat Christoffer Ingo förargas över debatten och tar kraftigt avstånd från all politik och retorik som äventyrar markägarens egendomsskydd.

-          Över 600 tusen finländska markägare ska alltid ha sista ordet då det gäller deras mark. Inom EU-kommissionen arbetar starka krafter som likt lantbrukspolitiken vill flytta styrningen av Finlands skogspolitik till EU-nivå. I den här frågan måste Finland aktivt stå på markägarnas sida, oberoende regeringsbas nästa riksdagsperiod, säger Ingo

I samband med sittande regerings sista tilläggsbudget presenterades den 2.2.2023 meddelar regeringen att 30 000 hektar av Forstyrelsens skogar skyddas. Det handlar om områden som är i begränsad användning eller inte alls aktivt brukas. Ingo ser tillvägagångssättet som klokt, men hoppas att skyddsbenämningen inte bara sätts av statistiska skäl utan också kan motiveras.

-          Vi har under gångna regeringsperiod hört miljöministeriets tjänstemän säga att en orsak till det plötsligt tillkomna skyddsbehovet i Kvarken delvis beror på misslyckade skyddsprocesser i Nyland. Det offentliga naturskyddet ska bygga på verkliga behov och det privata naturskyddet på fri vilja, säger Ingo.

För mer information:

Christoffer Ingo

040-5455472

Insändare från 20.1.2023

I morgonnyheterna (20.1) kan vi läsa om att NTM-centralen återupptar arbetet med översiktsplanen för Hamnvägen. Det är tydligt att befintlig och kommande industri i regionen inte kan utvecklas utan en ny förbindelse från riksväg 3 till hamnen i Vasa. 

Korsholms kommun gjorde för drygt ett år sen en omfattande konsekvensutredning på de två alternativ som går över Korsholms mark. Utredningarna visar både för- och nackdelar som man ganska tydligt kan greppa. 

Undertecknad, och många med mig oroas säkert över att NTM-centralen på grund av brådska och resursbrist inte ordentligt ämnar se på alla tänkbara alternativ. En oro jag tacksamt efter diskussion med direktör Anders Östergård kan dementera. Alla alternativ ligger ännu på bordet. Undertecknad har påpekat och vidhåller att det vore klokt att uppdatera de snart 10 år gamla utredningarna innan beslut om slutlig vägdragning fattas. 

Som fullmäktigeordförande i Korsholm ser jag det som absolut nödvändigt att en vägdragning över Stadsfjärden utreds grundligt. Korsholm kommuns förarbete kring Vikby och Fladan alternativen borde kunna utgöra en god grund även för utredningarna om alternativet över Stadsfjärden. Översiktsplanerna behöver förutom investeringskostnader beakta konsekvenser för lokalt boende, primärproduktion, kommunal utveckling och såklart näringslivets önskemål. För Korsholm, och hela regionen är det viktigt att projektledningen och myndigheterna under hela planeringsprocessen lyssnar på lokalsamhället. 

Christoffer Ingo, 

Kommunfullmäktiges ordförande

Korsholm

Insändare från 2.1.2023

Jonathan Hemming bekräftar i sitt insändarsvar 29.12 exakt det som jag sist skrev om De Grönas lantbrukspolitik. Jag tror verkligen att han vill väl, men då konsekvenserna av De Grönas politik direkt är motsägelsefull, försvinner trovärdigheten. Vore det inte för att Hemmings insändare innehöll så många direkta sakfel hade jag låtit bli att förlänga diskussionen.

Hemming påstår att utkastet på ny fosforförordning enbart påverkar gårdar som inte hör till basmiljöstödet och en bråkdel av svin- och fjärderfägårdarna. Detta påstående är inte sant. Utkastet ställer nya, mycket strängare krav på alla gårdar som har husdjur och sprider gödsel eller tar emot husdjursgödsel från gårdar med djur. I förslaget skärps också gränserna för en justering av för fosforgivan vid höga skördenivåer markant, och detta berör alla gårdar. Vi som arbetar med jordbrukarnas intressebevakning kalkylerar att prislappen för jordbrukarna på förordningen är 100 miljoner euro och det strider mot regeringsprogrammet.

Hemming önskar att husdjursgårdarna i Finland skulle vara mer jämnt utspridda. Det kan jag förvisso också önska, och för det behöver unga våga investera och tro på framtiden. Den retorik som De Gröna använder kring husdjursproduktionen ger här mycket att önska. Behöver jag påminna om alla gånger någon grön politiker har smutskastat den inhemska köttproduktionen?

I den nya CAP-planen (EU:s gemensamma jordbrukspolitik 2023-2027) har Finland valt att satsa på miljöåtgärder. Jordbrukarna kommer krävas på fler miljöåtgärder än förr för att kunna behålla samma nivå på jordbruksstöden som innevarande år. Jag skulle säga att den nya stödlagstiftningen svarar på det mesta som vi gemensamt vill för att stärka biodiversiteten, öka kolbindningen och minska näringsläckage i jordbruket.

Det är också ledsamt att läsa vilken bild Hemming har av växthusnäringen. Det finns få branscher som under 2000-talet har minskat sitt CO2 utsläpp så mycket som växthussektorn. Och att påstå att tillgången på inhemska grönsaker inte skulle vara en försörjningsberedskapsfråga samt använda några enskilda framgångsrika företags beskattningsbara resultat som slagträ i debatten är både lågt och direkt företagarovänligt. Samma resultat har bidragit med mycket välfärd i våra regioner och det har vi företagen att tacka för.

Slutligen ska jag ge Hemming ett rätt. Det har faktist inte alltid varit enkelt att försvara regeringen som även mitt parti ingår i. Bland annat frågorna vi här debatterar, eller säg Naturvårdslagen och EU:s restarureringsförordning är frågor där jag vet att regeringens politik hade sett annorlunda ut om SFP själva hade fått styra. Det vi inte vet är hur ärendena hade sett ut om SFP inte hade varit med. Jag vågar mig ändå på att säga, att Österbottningarna i stort har varit mer vinnare än förlorare på grund av SFP:s medverkan i regeringen – och i frågorna som rör den enskilda Österbottniska markägaren är min uppfattning att samarbetet med De Gröna vacklar.

Christoffer Ingo

SFP

Insändare från 21.12.2022

På insändarsidorna, VBL den 20.12 ger två Gröna lokalpolitiker sken av att De Grönas jord- och skogsbrukspolitik bidrar till högre lönsamhet på gårdarna och ökad självförsörjning på inhemskt livsmedel. Skribenterna förundras också varför den Österbottniska producentorganisationen är upprörd över Gröna förbundet. Det beror på att De Gröna genom olika uttalande och sitt agerande inom regeringen inte bryr sig om den markägande bonden som varje dag förser finländaren med mat på bordet.

Jag utgår från att skribenterna inte är bekanta med skrivningarna som rör jordbruket i regeringsprogrammet som 5 partiregeringen godkände under ledning av statsminister Rinne 2019. Den för jordbruket viktigaste skrivningen lyder:

-       Att kostnader inte får påföras lantbruket utan att fullt kompenseras.

Trots det bereds på det grönt ledda miljöministeriet en fosforförordning, som i klartext skulle begränsa jordbrukares möjlighet att använda sig av djurgödsel. Prislappen i form av behov av ökat konstgödselköp och minskade skördar uppskattas till 100 miljoner per år. En förordning som direkt strider mot regeringsprogrammet och som i nuvarande ekonomiska situation bör ses som direkt oansvarig.

Ett annat exempel där vi vet att De Gröna med flankstöd av Vänsterförbundet inom regeringen direkt har motarbetat den aktiva livsmedelsproduktionen är turerna kring krisstödspaketen. Försörjningsberedskapsstödet värt drygt 300 miljoner som regeringen gav våren 2022 har till 2/3 betalats. Även som totalbeloppet är stort kan vi konstatera att fördelningen gav mycket att önska. Den krisande husdjurssektorn blev i relation till behovet nedprioriterad. Däremot allokerades 10% av totalsumman till våtmarksodling.

Fortsätter vi lista exempel där De Gröna äventyrar den inhemska livsmedelsproduktionen kan vi se de senaste veckornas turer kring el-krisstödet. Producentorganisationerna tillsammans Handelsträdgårdsförbundet har under hela hösten varit mycket tydliga med att det i vinter inte odlas gurka och tomat om det inte presenteras någon form av energistödpaket för växthussektorn. Hur har då De Gröna agerat? Jo, istället för att trygga matproduktionen valde De Gröna att straffa Centern som i riksdagen till markägarnas lycka valde att plocka bort 2 mycket kritiska paragrafer i naturvårdslagen. Straffet De Gröna delade ut, var att fördröja ett eventuellt el-krisstödet till lantbruket, och ännu per dags datum är det oklart om livsmedelsproducenterna får tillgång till stödet. Det som däremot är klart, är att merparten av växthusen i Syd-Österbotten inte tänds i vinter och vi ser redan stigande arbetslöshetssiffror på grund av permitteringar i regionen. Jag vill se hur de gröna politikerna, förklarar detta till de permitterade växthusanställda.

Vad jag ser som allvarligast är ändå De Grönas förmåga att säga ett och göra något annat. Läser man partiets politiska program finner man riktigt bra skrivningar om jordbruket. Så som följande tre exempel:

-       De Gröna är måna om odlarens välmåga och ett rättvist pris på den mat odlaren producerar. Vår jordbrukspolitik siktar på en förnyelse som gör att lönsamheten inom matproduktionen stiger, självförsörjningen ökar och miljöpåverkan minskar.

-       Vi förbättrar avtalen mellan producenterna, livsmedelsindustrin och handeln. Vi ingriper i handelns dominerande ställning lagstiftningsvägen

-       Vi riktar jordbruksstöden till de aktiva odlarna så att stöden är bundna till matproduktionen, försörjningstryggheten och upprätthållande av de ekosystemtjänster som naturen erbjuder

Med hänvisning till nämnda skrivningar, samt det man kom överens om inom regeringen i regeringsförhandlingarna 2019 är det alldeles tydligt att det man lovar och säger inte uppfylls. Hade De Gröna verkligen velat göra något åt handelns dominerande ställning hade revideringen av livsmedelsmarknadslagen som regeringen beredde i höstas, lovat mer förändring än den gör. Nu kan vi konstatera att allt krut i den här frågan bör sättas på att nästa regering är villig att revidera konkurrenslagstiftningen.

Slutligen vill jag ändå lyfta något positivt. Konsumenterna uppskattar inhemsk mat mer än någonsin. Den allmänna åsikten är att producenten får för liten andel av det hen producerar och att handeln skor sig på landets producenter. Till den gröna nominerade riksdagsvalskandidaten ger jag gärna ett tips som kan öka trovärdigheten i debatten. Det är nämligen så, att även om texterna i de politiska programmen eller regeringsprogrammet är välskrivna, så är det resultat och den dagliga politiken som avgör. Om lagförslagen från grönledda ministerium, eller rapporterna från regeringssamarbetet gång på gång talar mot det man säger i programmen, då blir de som berörs upprörda och trovärdigheten sjunker. Tipset, blir att hålla det man lovar och visa att man värnar om den inhemska maten.

Christoffer Ingo

Riksdagskandidat SFP

Insändare från 2.12.2022

Om vi vill hålla toppklass på vår yrkesutbildning så måste vi ge tillräckligt med resurser som möjliggör fler lärare i skolorna. Inom yrkesutbildningen i Österbotten har man blivit van att med otillräcklig finansiering koka soppa på spik. Vi har nu nått till vägs ände där jag ser att yrkesskolornas ägare, dvs kommunerna behöver ta sitt ansvar om vi i Österbotten i framtiden vill kunna stoltsera med världens bästa utbildning som svarar på näringslivet och den enskilda individens behov. 

De senaste regeringarna har gått hårt åt yrkesutbildningen. Regeringen Sipilä skar ner finansieringen och ökade prestationskraven och löftena från regeringen Rinne/Marin om full kompensation för ökade kostnader för den förlängda läroplikten uteblev. Inom SÖFUK, som driver Yrkesakademin i Österbotten, märks reformer mest i den totala finansieringen och i antalet lärare och yrkesmän i skolorna. 

YA som enligt uppdrag från ägarkommunerna driver sin verksamhet helt och hållet med statsandelar och egen försäljning hade år 2012 en omsättning på 27,3 miljoner euro och anställda motsvarande 320 årsverken. I år, 2022, är omsättningen 19,8 miljoner euro och antalet årsverken förväntas uppgå till ca 200 . Det är självklart att man med 120 färre anställda och 7,5 miljoner euro mindre att röra sig med inte klarar av att erbjuda samma utbud av utbildningar, på lika många orter och med lika hög kvalitet. 

Inom SÖFUK:s styrelse, där undertecknad är viceordförande, inledde vi redan i början av året en långsiktig strategiprocess för hur YA:s verksamhet i framtiden kan se ut. Vi kommer att göra exakt  som ägarstämman 21.11.2022 önskar, dvs. se över hela verksamheten. Vi kommer att ställa oss frågan hur brett utbud kan YA ha, var vi kan erbjuda utbildning, ett hurudant regionalt, lokalt och finlandssvenskt ansvar har vi råd med. Kan vi hitta samarbete med andra aktörer i Svenskfinland? Kan vi samarbeta med upprätthållare av tredje stadiets yrkesutbildningar? 

För egen del är det alldeles självklart att jag inte ser någon onödig utbildning, och ser jag på näringslivets önskemål borde vi ha ännu fler utbildningar än de vi idag har och de borde dessutom vara ännu mer fördjupade. 

Jag vill dessutom ogärna behöva se på lösningar likt den omtvistade lösningen för bygglinjen där vi i SÖFUK:s styrelse  beslöt lägga ner byggutbildningen i Närpes för att balansera budgeten. Ett beslut som nu stämman har bett oss ompröva, vilket vi då såklart ska göra.

Då vi ser på statsbudgeten för 2023 ser vi ett underskott på över 8 miljarder euro. Vi vet också att välfärdsområdena i hela Finland förväntar sig att staten täcker upp för de stora underskotten de dras med och vi vet att det kommande Natointräde redan nästa år kommer att kräva mer resurser än de vi är vana vid. Med andra ord riskerar statens underskott att växa rejält – och helt utan extra satsningar på utbildning. 

I det rådande ekonomiska läge och med en allt kraftigare kommunal beställning på ett specifikt utbildningsutbud ser jag bara en snabb lösning om vi inte ska fortsätta nedmonteringen av olika grundexamenshelheter. Lösningen är att kommunerna går med på betalningsandelar för Yrkesakademins verksamhet – på samma sätt som att man i alla österbottniska kommuner skjuter till finansiering till sina egna gymnasieutbildningar. Korsholm torde vara den kommun i Österbotten som skjuter till minst summa euro per studerande i sitt gymnasium, med knappa 400 euro per studerande, (förutom Vasa som i och med sina volymer klarar sig på enhetspriset från staten). Men då ska vi komma ihåg att väggarna i Korsholms gymnasium håller på att ge vika och mängden studerande är maxat så långt det bara går. Utbildningen är av hög kvalitet och mycket attraktiv. Så ser det inte riktigt ut i alla Österbottniska kommuner. 

Jag ställer gärna en öppen fråga till andra beslutsfattare i Österbotten, är detta jag beskriver rättvist gentemot unga blivande arbetstagare? Täcks vi fortsätta sitta i våra kommunfullmäktigen och skjuta till finansiering för gymnasier och i samma månad skriva i kommunernas utlåtanden till t.ex. SÖFUK:s budgetförslag att vi utgår från att yrkesutbildningen ska klara sig på den statliga enhetskostnaden (samma gäller samkommunen Optima)? Är det inte att göra stor skillnad på människor som i lag ska ges samma förutsättningar? 

Min åsikt är klar. De nya kommunerna är bildningskommuner med ansvar för välfärd, näringsliv och teknisk service. Då ska grunderna i jämlik utbildning vara i skick, för med välmående unga som kan det som de har utbildat sig till, tillgodoser näringslivet med den bästa kompetensen och den högsta arbetsmoralen. Det är dags för de Österbottniska kommunerna att 2023 inse att satsningar på lokal utbildning är en investering och att detta gäller både gymnasie- och yrkesutbildning. 

Christoffer Ingo

Viceordförande, SÖFUK

Kommunfullmäktigeordförande, Korsholm

Bland kandidater, aktivister och i media har fusionsfrågan mellan Vasa och Korsholm ännu en gång blossat upp. Det här är naturligt då det närmar sig kommunalval och då frågan engagerade mer än någonting annat under denna mandatperiod. På olika sätt ställs kandidater till fullmäktige, nya som gamla, frågan om man ämnar arbeta för ett självständigt Korsholm eller om man vill fusioneras med Vasa. Frågan ställs oftast som en antingen eller fråga och nya kandidater ställer sig frågan om det alls finns något annat än fusion att göra politik på i Korsholm år 2021? Frågan gror också hos väljarna, de som trots allt avgör hur vårt fullmäktige ser ut de kommande fyra åren.

Svaret är naturligtvis att det finns massor – och just därför är det också lätt att konstatera att politiker och tjänstemän i såväl Vasa som Korsholm inte den inkommande perioden har tid, resurser eller energi att återgå till förhandlingsbordet. En kommunfusion den inkommande mandatperioden är inte aktuell och frågan ska heller inte väckas.

Korsholms fokus

Fokus för Korsholm och kommunens förtroendevalda måste vara att i snabbare takt än någonsin utveckla kommunen. Regionens kommande industrietableringar kommer att ställa helt nya krav på Korsholm då det kommer till boende, infrastruktur, skol- och dagvårdsnätverk, företagstjänster och fritidsaktiviteter i hela kommunen. Vi talar om bostadsområden med egnahemshus och hyreshus. Vi talar om vägar och lättrafikleder till både företagstomter och boendeområden. Vi talar om daghems- och skolplatser så att vi i bästa fall får börja fundera på att öppna upp nerlagda byskolor framom denna mandatperiods återkommande hot om nedläggningar. Vi talar om företagstjänster och service till idag oetablerade företag som kommer att sysselsätta 100-tals anställda runt omkring de stora exportbolagen. Utöver det här behöver såväl nya som gamla kommuninvånare ha tillgång till ändamålsenliga fritidssysselsättningar och tjänster oavsett postnummer.

Att Korsholm behöver gå framåt är självklart och som jag ser det har vi mycket goda förutsättningar att göra det. För att vi ska kunna göra det behöver vi inte bara släppa stridsyxorna. Vi behöver gräva ner dem, djupt. Inom Korsholm och tillsammans med grannkommunerna behöver det riktiga samarbetet ta fart. Korsholm behöver uttalat identifiera sin roll som kranskommun till Vasa och som regionens levande landsortskommun. 

Korsholm roll i Vasaregionen

Korsholms roll i samarbetet är att garantera att det alltid finns plats för nya invånare oberoende om ny-österbottningens önskan är stadsnära- eller landsbygdsboende. Korsholms roll är att erbjuda den typ av kultur och turismtjänster där vi förvaltar vårt världsnaturarv, öppna landskap eller gamla skogsområden. Korsholms roll är att erbjuda toppmoderna lärcenter och lokala byskolor och daghem. I och med Österbottens välfärdsområde, som tar över social- och hälsovården, blir Korsholms roll att komma med de bästa exemplen på hur social- och hälsovård kan skötas kostnadseffektivt och högkvalitativt. Korsholm kan också, med de utvecklingsområden jag nämnde ovan, vara ledande då det handlar om det preventiva och förebyggande välfärdsarbetet.

Det finns garanterat fler roller som Korsholm redan har och i framtiden behöver ta. Det tillträdande fullmäktige får direkt i början av perioden i uppgift att revidera kommunens strategiska generalplan och det är utgående från den som vi de kommande fyra åren ska arbeta tillsammans. 

Christoffer Ingo, SFP

Kommunfullmäktiges 1. Viceordförande

Kommunalvalskandidat Korsholm 

Frågan om att återuppta förhandlingar med Vasa eller att förkasta avtalet och avsluta diskussionerna ska beslutas av Korsholms fullmäktige, och det ska göras den 2.4. På måndagens kommunstyrelsemöte rusade kommunstyrelsen iväg mot nya förhandlingar med Vasa med motiveringen att 200 anmärkningar till fusionsavtalet har kommit in och för att Korsholmarna i den rådgivande folkomröstningen underkänt avtalet. Detta är inte ett beslut som styrelsen har mandat att ta, utan ett beslut som isånafall ska fattas av fullmäktige. 

Förslaget

Därför kommer jag som gruppordförande för SFP gruppen i Korsholm på fullmäktigemötet den 2.4 under ärendet godkännande av föredragningslistan att föreslå att fullmäktige konstaterar att ärendet om samanslagningsavtalet är brådskande och tas upp till fullmäktiges behandling.

Jag gör bedömningen att minst 22 dvs över halva Korsholms fullmäktige ser denna fråga som nödvändig att diskutera och besluta om i kommunens högsta organ, därför ser jag det som mitt ansvar att lägga förslaget. 

Fullmäktige bestämmer

Eftersom att ärendet är berett är detta förfaringssätt fult möjligt.

Fullmäktige får nu den 2.4 ta ställning till att antingen förkasta avtalet eller ge kommunstyrelsen förnyat mandat att förhandla med Vasa om ett nytt avtal som beaktar de 210 anmärkningarna som invånarna har skickat in. 

Korsholmarna i den rådgivande folkomröstningen

61,6 % vill inte att Korsholm går ihop med Vasa och 36,8 % vill, resten valde att inte ta ställning.

Byarna har röstat flitigt med valdeltagande runt 80 %. Det totala valdeltagandet var 76,4 %.

Fullmäktige beslut 2.4

Vi fullmäktigeledamöter får nu drygt två veckor tid att analysera resultatet fram  tills den 2.4, då det slutligtiga beslutet ska tas av fullmäktige.

För egen del har jag hela vägen ansett att sakargumenten stöder en fusion och att känslor ska lämnas utanför debatten. Men med det sagt är också slutresultatet i den rådgivande folkomröstningen tydligt. Majoriteten av korsholmarna är inte redo att bli Vasabor och fortsätta tillsammans. Mycket tråkigt anser jag som fortfarande tror en större stad skulle ge bättre utvecklingsmöjligheter för hela regionen.

Röster enligt röstningsställe i Korsholm

Röstar inte ja

Personligen ska jag erkänna att det är tufft att tänka tanken att inte rösta för en fusion, men med detta resultat känns det ännu längre bort att ignorera kommuninvånarnas tydliga ställningstagande. Jag är fullmäktiges första viceordförande i Korsholm och gruppordförande för SFP-gruppen, dessa uppdrag gör att jag förväntas representera hela Korsholm och dess invånare, och även att kunna sätta egna preferenser åt sidan. Det tänker jag också göra den 2.4 om kommunstyrelsen föreslår för fullmäktige att vi enligt plan röstar om en samgång. Jag tror fortfarande att en samgång med Vasa är det enda rätta för Korsholm och hela regionen, men den tiden är inte nu.

För min del blir det inget ja den 2.4, jag respekterar resultatet av den rådgivande folkomröstningen och röstar nej.