Fridlysta arters skydd kan inte vara förevigt

Österbottens Tidning 12.6

I höst kommer jakten på skarv och vitkindad gås äntligen att bli laglig i Finland. Det här är något SFP har kämpat för och jobbat på i ungefär 20 år. Det har varit en lång process där det tog allt för länge innan en tillräckligt stor majoritet av riksdagspartierna förstod allvaret.  

Om jag ska vara helt ärlig, hade skarven aldrig blivit jaktbar om den inte i regeringsförhandlingarna politiskt hade kopplats ihop med den vitkindade gåsen som framförallt i Östra Finland och centrala Helsingfors vållar stora problem.  Då två problem gjordes till ett ökade förståelsen över partigränserna markant.  

Politik är trubbigt men ibland kan sådana här politiska kopplingar som kanske inte får stilpoäng bli gynnsamma ändå. Under den tiden vi politiker har sökt stöd för att nå en majoritet, har yrkesfiskare, faunan i skärgården och lantbrukaren stått för notan.  

Problemen med gässen är inte heller något nytt fenomen.  Jordbrukare också i Österbotten har gång på gång lyft vilka skador de får utstå, och det har sedan länge varit klart att gässen har orsakat miljonförluster för jordbrukarna i Finland.  

Skarven i sin tur har som alla med ärenden till skärgården vet vållat stora förluster för yrkesfiskare för fiskebeståndet och dessutom hunnit förstöra många holmar i skärgården.  

Från och med i höst så ska skyddsjakt tillåtas i vissa situationer. För vitkindade gåsen gäller jakten bland annat vid oskördade åkrar och områden nära flygplatser. För skarven gäller skyddsjakten exempelvis nära fiskeredskap. De här ändringarna görs, samtidigt som fågelarterna fortsätter vara fridlysta arter. Slutliga beslutet väntas tas av riksdagen innan sommaruppehållet. 

Den här lösningen har vi jobbat hårt för, och det viktigaste för SFP i den här frågan har varit att uppnå en balans. Naturen måste skyddas, utrotningshotade djur behöver skydd, men det kan inte vara på bekostnad av primärnäringarna och fisket.  Att skydda arter i all oändlighet är inte heller rimligt, och ett betyg på lyckat skydd av fridlysta arter är att de blir så starka att skyddet kan tas bort. 

När jag var barn så var det en väldigt ovanlig syn att se en havsörn, medan det nuförtiden är ovanligt med en sommardag där jag inte ser en eller flera havsörnar också långt uppe på land. 

Naturskydd måste vara flexibelt, och måste göras för att sträva efter balans. När vi knappt hade några havsörnar kvar var deras beskyddande och bevarande en topprioritet, men nu när havsörnsbeståndet blivit oproportionerligt stort borde det nu vara dags att se över skyddet igen. Samma gäller tranor som lokalt kan ge förödande skador, och även korpen som under senaste åren visat sig vara förödande för framför allt fårnäringen.  

I den sittande regeringen har vi tagit stora steg mot en sundare rovdjurspolitik och mer förnuftig fågelpolitik. Men visst finns det ännu steg att ta. Vargjakten har ännu vissa begränsningar, björn- och lojakten kommer på sikt följa vargjakten, och det är bra. Det som oroar mig är trovärdigheten i våra myndigheters officiella beräkningar. Därför är det av högsta vikt att rovdjurskontaktspersonerna informeras så de kan informera myndigheterna då de ser rovdjur och springer de omkring i samhällen och beter sig hotfullt hjälper det föga att skriva på sociala medier, det är polisen man ska ringa.  

Arbetet för balans i vår fauna fortsätter kontinuerligt. Eftersom detta är den sista kolumnen innan riksdagen tar sommarlov vill jag önska alla en skön sommar och en riktigt glad midsommar.